Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugu fästmör och en egendom i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtal med de sköna innanför disken och slutat med ett
formligt frieri, hvilket i allmänhet med mycken välvilja
antogs. Hans tunga var i hög grad fängslande, och vi vilja
anföra några prof deraf. Inkommen t. ex. i en fruktbod,
yttrar han till mamsellen der:
»Dessa äpplen äro förtjusande, men de förlora sig under
den hand som berör dem, och jag är svag för små vackra
händer. Jag är för öfrigt en originell man och har mina
idéer. Jag har dessutom en större landtegendom i Dalarne
med en ovanligt stor och fruktbärande trädgård, men jag
är tyvärr ungkarl, och det behagar mig ej. Jag har länge
sökt en maka, okonstlad, utan anspråk och som aldrig
säger mig något emot, ty jag har mina idéer. Vill ni bli
denna maka jag söker?»
Fruktmamsellen rodnar eller bleknar, allt efter som hon
är af Rosenhäger eller Hvita gyllen, men lemnar slutligen
sitt ja. Fästmannen talar med henne om lysning, bröllop,
hvilket bör ske så fort som möjligt, ehuru han gerna skulle
se, om han innan dess finge sälja sin egendom i Dalarne
och köpa en annan vid Mälarens romantiska strand. Han
beseglar sitt frieri derigenom att han köper ett äpple, skär
det midt itu, behåller ena halfvan för sig sjelf och lemnar
den andra åt fästmön. Han lofvar naturligtvis att snart
återkomma och går. Den unga flickan blickar, ljuft
betagen, efter honom och gömmer sitt halfva äpple, såsom
ett oförgängligt vittne af denna högtidliga stund.
Kommer han in i en skobod, börjar han med en skildring
af fotens behag och skodonens skönhet, talar om sin egendom
i Dalarne, på hvars försäljning han äfven der tänker, och
slutar likaledes med ett frieri, som lika hjertligt emottages.
Huru han der beseglar förlofningen, är ej bekant. Kanske
köper han ett par skor, af hvilka han behåller den ena och
ger den andra åt fästmön. Han går efter ett ömt afsked,
och bodmamsellen, så glad att hon knappast vet på hvilken
fot hon skall stå, förutser en lyckligare framtid än hon ens
kunnat drömma om. Hon behöfver icke mer framsläpa
ett lif i beständiga försakelser och oupphörlig fattigdom, ty
man kan vara ganska barfota fast man står i skobod.
Kommen in i en juvelerarebod, begär han genast få se
på förlofningsringar. Bodmamsellen utbreder några dussin på
disken. Köparen profvar den ena ringen efter den andra
på den förlägna mamsellens fingrar och alltid på det rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>