Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En batalj vid Pohlsro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under gudstjensten, det blir en hvarken fet eller salig på,
och det säger jag dig,» tillade han något saktare, »slå du
inga lofvar kring Anna vidare, för då biter du dig i tummen,
det kan du slå dig i backen på.»
»Nog kunde han på söndagen ha tagit frack på sig,
den slasen!» anmärkte modern, som gick några steg
framför med dottern.
»Inte är frack vackert, kära mamma,» svarade Anna,
»nog ser Calle mycket bättre ut i sin jacka med de små
blanka knapparne uti.»
»Men inte är det just gentilt att på blanka
söndagseftermiddagen ha en simpel sjöman i sällskap och det på
sjelfva julgården, der de kungliga är ute och bättre folk
med. Jag riktigt skäms för om jag skulle möta någon
bekant. Men hör du, hur tar sig min nya hatt ut så här
på qvällqvisten?»
»Alldeles förträffligt, kära faster!» ropade Calle, tagande
ett skutt till fasterns sida.
»Ska väl det också,» medgaf frun, »men så är den köpt
hos fru Lagerström vid Drottninggatan och kostar sina
modiga tio riksdaler, fast jag släppte till banden sjelf. Hör
du, kära Calle, gå inte och stöfla så nära vid sidan på mej,
för du trampar ju på min klädning, ditt blindstyre, så
styrman du är.»
»Du kunde gerna nypa lite i klädningen och hålla opp,
kära gumma,» rådde kogubben, »för den släpar ju i sanden
så den ser ut som en sandharfvel, och den kostar fläsk,
det vet jag, det.»
»Åh, jag har väl fått knoga för den sjelf, tänker jag,»
menade frun, »för om inte jag höll ögona öppna både bitti
och sent, så... Men sicken folksamling der borta! Hör på,
tocket väsen och kattrakande der vid vägen!»
Familjen hade uppnått Pohlsro, som den stunden icke
gjorde särdeles skäl för namnet. Trängsel, skrik och
svordomar herskade der.
»Det är visst apor man visar,» ropade dottern, »ack,
låt oss se på aporna, det är så rysligt roligt att se på apor,
de dansa och kunna så många roliga konster, och så ha de
uniformer på sig ibland.»
»Gapa på dem den som vill, men inte få de mej till
tocket,» förklarade frun; »för jag vet ingenting så otäckt
som apor, de likna menniskor så hiskligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
