Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bror Fritz»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dagen var »bror Fritz», såsom han af sina
kamrater kallades, tidigt ute för att besöka brunnen och
brunnshuset. Der funnos äfven artificiella vatten, följaktligen
den ymnigaste tillgång både på Guds och apotekarens gåfvor,
de senare vida mer eftersökta än de förra. Guds gåfvor
kunna äfven komma ur modet. Brunnsgästerna vandrade
fram och tillbaka, och »bror Fritz» blef snart af sin vän och
kadettkamrat grefve G** förestäld för brunnssällskapet och
dess drottning, grefvinnan F***, en medelålders fru, som
nådigt smålog mot den glade och språksamme officeren vid
jernvägen, ehuru hon hellre sett om han varit vid
kavalleriet, hästkrafter på lokomotivhjul i all ära. »Bror Fritz»
sökte bland granna toaletter och bleka kinder efter
brukspatron T**:s blomstrande döttrar, men förgäfves.
»Brukspatron T** är inte här,» yttrade han till G**.
»Han har varit så god och inte hedrat brunnen med
sin närvaro,» upplyste denne; »den der patronen vurmar,
som du vet, mera på eld än på vatten.»
»Men hans fru och döttrar?»
»Den illa assurerade familjen syntes här i början, men
när den kom underfund med att alla drogo sig för den,
rymde den fältet.»
»Alla drogo sig för den!» upprepade vår ingeniör
förtrytsamt; »alla?... Ni ä’ då ena stora krukor allesammans.»
»Det är väl också det bästa man kan vara, när man
dagligen går efter vatten,» anmärkte en tredje.
Dagen förgick, och det led mot aftonen. »Bror Fritz»
ströfvade öfver allt i hopp att träffa de stackars biltoge, och
han hade flere gånger gått förbi den något aflägsna paviljong
de bebodde, utan att ha fått se dem. Men »trägen vinner»,
och ändtligen lyckades han. Frun med sina begge döttrar
visade sig å verandan. Vår ingeniör närmade sig med sin
vanliga hurtighet, helsade och presenterade sig både till
namn och karakter.
»Man gör musik i brunnssalongen i afton,» berättade
han derefter, »och jag tar för gifvet, att de unga damerna
äro musikaliska.»
»Mina flickor äro visst inte alldeles okunniga i musiken,»
svarade frun, »de ha till och med ett helt år i Stockholm
tagit lektioner för van Boom, men...»
»Nå väl, då anhåller jag att få ledsaga herrskapet till
salongen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
