Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sysslingarne eller en frukost på Medelhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underligt, när jag i min slägt haft icke mindre än två
franska marskalkar.»
»Två franska marskalkar!» upprepade kaptenen med
en viss andakt, »och hvilka äro de?»
»Eugène och Bernadotte,» svarade prinsen.
»Bernadotte!» upprepade ånyo kaptenen och gjorde
stora ögon, dem han oupphörligen flyttade mellan prinsen
och maskinisten, hvilken senare också fick stora ögon.
»Om ni är en Bernadotte,» återtog kaptenen, »så kan
jag här på stället presentera för er en nära slägting,
monsieur De la Graise, maskinist på min båt och sonson af en
syster till marskalk Bernadotte.»
De begge sysslingarnes ögon möttes. Det kan ligga
mycket i ett sådant der ömsesidigt betraktande. Huru olika
ödets lotter! Från samma vagga eller vrå kommer man, den
ene till en furstekrona, den andre till en ångpanna. Det
kan osa lika hett från begge, och begge kunna ha sitt stora
ansvar med sig; men i förhållande till fursten blir väl ändå
maskinisten en underordnad person, han må befinna sig
öfver eller under däck.
Prinsen räckte likväl vänligt den sotige och flottige
fränden sin hand, och som denne var en bildad ung man,
uppstod snart mellan dem ett lifligt och underhållande samtal,
som för det mesta rörde sig kring familjegrenarne så i norr
som söder. Alla med namnet Bernadotte tillhöra dock ej
samma ätt. Namnet Bernadotte i södra Frankrike är lika
vanligt som namnen Bergström och Strömberg hos oss.
Huruvida vid tillfället några ömsesidiga slägtbesök utlofvades,
känner jag dock icke.
Men frukosten om skeppsbord är aldrig långvarig. Den
unge maskinisten aflägsnade sig snart och halade sig åter
ner i maskinrummet. Prinsen fortfor att promenera på
däck, betraktande den af eldgnistor paljetterade stenkolsröken,
som hvirflade ur skorstenen. Han syntes tankfull. Kanske
tänkte han på sin frände, som djupt dernere stektes och
svettades för det gemensamma bästa.
Måhända tänkte han också på huru den, som af ödet
är bestämd att förestå det stora maskineri som kallas staten,
och hvaraf än fleres väl och lif bero, jemväl ofta nog får
stekas vid sakta eld och mer än en gång torka svetten
från sin panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
