Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaget på Brunkebergs torg år 1821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget 1>å brunkebergs torg år 1821.
53
»Så-årla intel» sade han. »Hvad är det för ett oväsen
I fören på gator och torg, som väckt allmänhetens oro,
edra föräldrars bekymmer, edra lärares ovilja? . . . Babal . . .
Kommen fram, Pauli och E.I»
Pauli och E. framträdde. Gula och blå band skiftade
på hjeltarnas ansigten; men de hyenden, hvarpå
ordenstecknen hvilade, voro bleka som döden.
»Det är ni,» sade rektorn till dem, »som anstiftat
allt; offentligt inför edra kamraters ögon skolen I derför
lida det straff, I förtjenen.»
Och fram trädde, rottingbeväpnade, tertias lärare, den
stränge G., och primas’, den milde B.
Och blef således icke lagern, utan rottingen, hjeltarnas
vinning; deras byte tvänne stutar, icke af det slaget, som
på bördig betesmark uppdrages för den svidande magen,
utan af det, som på den magra skolbänken uppdrages för
den svidande ryggen o. s. v.
Det sved i hjeltarnas skinn; det sved i den bäfvande
skolungdomens hjertan, hvilka slogo lika våldsamt som
rottingen. Alla voro tysta som grafven, utom hjeltarna,
hvilka skreko med en oöfverträfflig styrka, som kallade
pensionärerna i fru Nissons pension midt öfver gatan till
fönstret.
De sista slagen bortdogo nu i byxdammet — och
exekutionen var slutad.
»Läten detta bli en varning för eder,» sade rektorn
till gossarna, »och gån nu hem utan slagsmål på gatorna,
och så-årla inte!»
På kyrkogården stod nu hela den bedröfvade
skolungdomen i en sluten ring kring de tvänne afstraffade
anförarne.
»Tro mig, det gjorde magister B. lika ondt, som det
gjorde mig,» sade E. med ångerns tårar i ögonen.
»Men så gjorde det inte magister G. ondt,» utropade
Pauli, gråtande af ilska; »ty slåss, det kan han nästan lika
bra som jag.»
»Se der går B.,» inföll E.; »jag vill be honom om
förlåtelse.» Han skyndade bort till den gode läraren, som
med tårar i ögonen lyssnade till den gråtande gossens
stammande tunga och lade tröstande sin hand på hans
hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
