Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickan på cakl den tkettondes torg.
61
fruntimren på balen sneglade väl åt sidan der spelmästaren
satt, beundrande den vackra profilen med dess friska kinder
och mörka polisonger; men den, hvilken profilen tillhörde,
hade en alltför underordnad ställning i samhället i förhål
lande till de unga löjtnanter, som illustrerade societeten,
hvadan’ han också snart lemnades ur sigte. Någon gång
hände visserligen, att fraset af värdinnans sidenklädning hördes
vid herr Klavérs stol i förening med hennes uppmuntrande
röst, som sade:
»Herr Klavér är sig alltid lik, alltid lika treflig och
roande våra gäster.»
Men detta var också allt. När supén började, hände
det allt som oftast, att kuverterna voro så upptagna, att herr
Klavér måste slå sig ner vid ett annat bord, der de minsta
af husets barn hade fått sin plats. Visserligen hade det
anstått någon af husets äldre döttrar att för artighetens skull
lemna herr Klavér sitt rum; men hon måste ju uppfylla
sin danskavaljers önskan, och dessutom var herr Klavér alltid
så medgörlig och fördragsam.
Herr Klavér var lika ordentlig i sina lektioner som i
allt annat. En dag råkade det bära så till, att han var i
behof af penningar. Han gick derför till en friherrlig
principal för att begära litet i förskott.
»Min bästa Klavér,» sade baronen, »en ung man bör
aldrig vänja sig vid att uttaga i förskott.»
»Jag anhåller då,» svarade herr Klavér ödmjukt, »att
bekomma liqvid för de lektioner jag redan gifvit.»
»Men antalet biljetter är ju ännu ej fullt, eller hur är
det, min vän? . .. Hur är det med herr Klavér och hans
biljetter?» frågade baronen sin fru.
»Jag vet,» inföll spelmästaren i samma milda tonart
som förut, »att jag ej brukar fordra, förrän jag bekommit
trettio biljetter, och jag har nu ej mer än tjugo, men jag
måste för denna gång göra ett undantag.»
»Jag tycker inte om det der, jag tycker inte om det
der, min bästa Klavér,» sade baronen vresigt; »men för
denna gång skall det få gå . . . Se här . . . hur var det nu?»
»Tackar ödmjukast för herrskapets godhet emot mig,»
svarade spelmästaren höfligt, »det skall visst icke ske någon
gång mer, utan anhåller jag derför att få taga mina noter,
som äldsta fröken begagnar, ty det torde dröja länge innan
jag får den äran att. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
