Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fltckan" på cael dkn trettondks torg.
63
öfver hennes ansigte, när hon igenkände honom, och ett
rop undföll hennes läppar, ett sammansmält ackord af på
en gång sorgens och tröstens känslor. Han satte sig vid
hennes sida och fattade hennes hand. Glädjen att återse
henne, i förening med det djupa bekymmer, som vid åsynen
af hennes förgråtna ansigte intog honom, förstummade hans
tunga; men frågan låg så vältalig och klar i hans öppna öga.
»Jag är olycklig, mycket olycklig,» hviskade hon med
en handtryckning, som krampaktigt darrade i den unge
mannens hand.
»Olycklig?» frågade han, med en stämma, så mild en
extra ordinarie någonsin kan höja den.
»Misshandlad, förjagad från mitt husbondfolk, är jag i
detta ögonblick utan skydd, utan vänner.»
»Utan vänner! Sophie,» inföll vår hjelte förebrående,
utan vänner! I hvad fall som helst och hur stor din
förseelse än varit, återstår likväl jag, färdig att uppoffra allt
för dig, stackars flicka!»
»Min förseelse!» utropade hon under en ström af tårar;
»vid minnet af min mors sista suck, jag är oskyldig till
hvad man pådiktat mig!»
»Och hvad har man pådiktat dig?» frågade han; »om
du anser mig förtjena ditt förtroende, så dröj ej att säga
mig allt. Du har ej varit här på flere dagar, Sophie.»
»Nej, jag har ej varit här, och ändå skulle jag ha velat
gifva allt i verlden för att få träffa er; men man bevakade mig
som en brottsling, man nekade mig taga ett enda steg utom
min kammare, till dess ...»
»Till dess man visade dig på dörren,» inföll han med
den djupaste harm.
»Till dess man slog mig och ...»
»Ah, de nedriga! Hvarje slag skola de dyrt betala,
det svär jag vid molnen och åskan deruppe. Hvilken
af-grundsande har då vågat bära händer på dig, arma barn,
som ej utan den bittraste ånger och tårar skulle kunna
trampa på en mask en gång?»
i Min matmor grefvinnan.»
»Och hvarför?»
»Jag vet inte, men jag anar ...»
»Ovädret börjar, Sophie... Vi kunna ej längre vara
ute; men hvart skall jag föra dig, stackars flicka? Det
följer äfven på ovädret en natt... en nalt, och du eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
