Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
STEüMPVÄFVAEEX.
Att Tellbom var fattig, inser redan läsaren, ty
strump-väfverirörelsen har, kanske mer än något annat yrke här
i Sverige, gjort sina idkare barfota, så besynnerligt det än
låter; men detta hindrade likväl ej Tellbom att om
söndagarna se nt som en ordentlig kavaljer, då han på
förmiddagen tog vägen åt Adolf Fredriks kyrka eller på
eftermiddagen promenerade förbi Klas på hörnet till Lill-Jans
för att dricka en mugg öl i den fria naturen. Man såg
honom aldrig i sällskap med någon menniska, hvilket
synnerligast förvånade grannskapets syjungfrur och tjenstflickor,
och man begrep ej, huru en ung karl, med växt som en
grenadiers och ansigte som en kammarjunkares, kunde gå
så der på egen hand, alldeles som de stora gåsungarna.
Hvarje lördagsafton gick han bort med ett större knyte,
innehållande produkten af hans arbete under veckan, för
att afyttra den åt den lärftskrämare, som, efter dem emellan
träffad öfverenskommelse, skulle mottaga hans varor mot
ett visst bestämdt pris. För öfrigt var han ständigt hemma
och sysselsatt med sitt arbete.
Det hus han bebodde inneslöt, utom hans kammare,
äfven tvänne rum en trappa upp, i hvilka en annan
hyresgäst residerade. Väckte han, som bodde i jordvåningen,
grannarnes uppmärksamhet genom sin ungdomliga,
kraftfulla gestalt, så fäste den person, som höll till en trappa
upp, allas ögon på sig genom de mest motsatta egenskaper.
Det var nämligen en gubbe mellan sexti- och sjutti-talet,
liten till växten och verkligen vedervärdigt ful. En af
åren urblekt svart kalott betäckte hans hjessa, och hans
garderob var för öfrigt af det anspråkslösaste slag. Både
sommar och vinter visade han sig i en kapprock, som säkert
öfverlefvat ett fjerdedels sekels modförändringar, utan att
i någon mån ha blifvit smittad deraf. Under denna
kapprock, hvars längd för hvarje dag syntes öka sig,
förmodligen till följd af dess egares allt mer och mer lutande
ställning mot marken, framstucko ett par kolossala
smor-lädersskor, hvilka för alltid syntes ha uppsagt brorskap
med skoborsten. Äfven han visade sig sällan ute och hade
ingen, af hvilken han besöktes. Nyfikna voro grannarne
att veta hvarmed han, icke blott om dagen, utan äfven om
natten sysselsatte sig, ty ljuset lyste beständigt ut på gatan
från hans fönster; men att det ej kunde vara någon skatt,
hvarpå han, en annan sagans drake, rufvade, trodde man
fullt och visst, ty han kallades allmänt tras-kommissarien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
