Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STßuMPVÅFVAitËif.
93
timmen af dygnets andra hälft, och augustimånen log i
detsamma fram ur de tunna molnen, belysande
graf-vårdarne på Johannis kyrkogård, bland hvilka den gamla
träklockstapeln höjde sin oformliga gestalt. Den som varit
kär, och hvem har ej någon gång här i lifvet varit det,
vet alltför väl huru månen i ett sådant ögonblick ser ut.
Månen är den älskades ansigte: ögon, näsa och mun
upptäckas deruti, och slingra sig några molnremsor dertill kring
silfverskifvan, så har man genast de rika lockarna för sina
ögon; men hvar hafva vi det öfriga af den älskades gestalt?
Hvar, om ej i hela jorden, som man hvarje stund är färdig
att omfamna, att sluta till sitt hjerta! Vår hjelte erfor allt
detta. Så förmår kärleken i en hast omskapa allt.
Han mätte gatan fram och tillbaka med stora steg.
Gatan var uppbruten, och stenhögar ramlade under hans
fötter, men han märkte det ej, han gick ändå på rosor,
den lycklige! Sålunda hade han promenerat nära en
fjerdedels timme, då han händelsevis kom att känna i sin ficka
och upptäckte, att han der ej hade sin kammarnyckel. Nu
först erinrade han sig, att han glömt den qvar i
kammardörren, hvilken erinring icke var en af de angenämaste,
emedan det ej vore svårare för en tjuf än för hvilken som
helst att gå igenom olyckta dörrar. Ännu var det mer än
en qvart, som Marie skulle vara borta. Vägen till hans
hem var kort, strumpväfvarens ben deremot ovanligt långa.
Inom en qvarts timme kunde han vara der och tillbaka
igen. Tellbom funderade ej länge, utan jagade framåt i
månskenet, på tvänne ben i de förbivandrande gendarmernas
ögon, på kärlekens vingar i hans egna.
Snart var han vid sin bostad, vid sin dörr. Han
öppnade den, steg in och kastade en blick omkring sig,
hvarefter han lugnad skyndade ut igen, läste ordentligt igen
dörren, stoppade nyckeln i fickan och skulle just hoppa ut
genom porten för att åter springa till det ljufva mötet,
då ett besynnerligt buller trängde till hans öron uppifrån
kommissariens rum, och ett gällt skrik följde genast
deruppå. I tanke att det ena som det andra härledde sig från
några kattors kärleksmöte der uppe i månskenet, ty kattor
försmå ej heller att bo på den aflägsna Badstugatan, ville
han fortsätta sin väg, ty egen kärlek går framför andras,
då ett nytt nödrop, denna gången likt en menniskas, väckte
hans uppmärksamhet. Han besinnade sig ej länge, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
