Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strumpväfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
STIUTMPVÅFVAREN.
störtade uppför trappan, med hvilken månen icke syntes
ha något att beställa. Just som han hunnit på det öfversta
bräckliga trappsteget, snuddade förbi honom i mörkret en
gestalt, hvilken likväl försvann utföre, i detsamma han
utsträckte sina långa armar i afsigt att fånga den.
Vår strumpväfvare stod i kommissariens yttre rum.
Intet annat lefvande än månens strålar fanns derinne; men
ifrån det inre, till hvilket dörren var läst, hördes, jemte en
klagande, ehuru något qväfd stämma, några grofva, pockande
röster. Ett buller, liksom hölle ett huggjern på att spränga
något af trä, ökade det hemska oväsendet derinne. Tellbom
nalkades dörren till detta rum och famlade efter nyckeln,
men förgäfves. Dock, hvad är ett lås, en regel mot en
Herkules’ armar 1 Med en enda stöt, som likväl kom hela
huset att darra på sina grundvalar, uppsprängde vår hjelte
denna dörr, som skilde brottet och mördaren från straffet
och räddaren. Kammaren upplystes både af den väna Luna
och af en lykta, som hölls i ena handen af en grofväxt
karl, hvars andra hand, beväpnad med en yxa, var i färd
med att sönderhugga klaffen till en chifFonnier. I sängen
sprattlade den gamle kommissarien, öfver hvilken en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
