Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ENDA BARNET.
111
»Sannt, men nu är jag verkligen så utpumpad, att ni
ej en gång med ett teleskop skulle kunna upptäcka ett enda
öre hos mig.»
»Ja, det var, som sagdt är, den fördömdaste otur;
men, som herr löjtnanten vet, har icke heller jag särdeles
rosat marknaden denna natt. Men man väntar mig.. .
Tillåt att jag...»
»Förlåt, min herre, jag skulle skratta åt alltsammans
och gå, om ej den satans biukspatronen, som, oss emellan,
verkligen tyckes smida guld bättre än jern, hela aftonen
förargat mig med sitt hån. Med ett ord, jag känner mig
hågad att förskaffa mig en inteckning i hans jernbruk.»
»Ja, ja, han har vunnit som en best i natt, men en
gång är ingen gång, och att en annan är en skälm, torde
ni få tillfälle att pröfva i morgon ... Tillåt att jag...»
»Min bästa herre, det är mig omöjligt att lägga mig
i natt med den tanken, att den fördömde jernbäraren går
härifrån som segervinnare. Kan ni tills i morgon låna mig
några nollor?»
»Oändligt gerna skulle jag göra det; men det är min
föresats att ej under spelet låna ut en fyrk, och gäller
denna föresats i synnerhet mot dem, som hafva otur.. .
För all del, förstå mig rätt... Er otur är bestämd för i
natt... Tro mig, den är bestämd, och hela min bank vore
ej tillräcklig att upphjelpa den. Men i morgon, hvilken
stund som helst står jag till er tjenst.»
»I morgon återkommer jag, för alt återbegära dessa
pjeser, som jag, i utbyte mot en lämplig transportsedel ur
er kassa, nu lemnar. Lånet å ömse sidor gäller blott för
natten, och på min erkänsla för er godhet kan ni särskildt
räkna.»
Derpå framlade han på bordet en dyrbar guldklocka
med en tung, vidhängande kedja af samma ädla metall, i
sällskap med en kolossal kråsnål af briljanter.
»Omöjligt, omöjligt, herr löjtnant,» svarade bankören,
ryckande på axlarna, »kunde min föresa’s rubbas, så vore
ert namn tillräckligt, men ...»
»Härtill lägger jag denna medaljong,» inföll den unge
mannen ifrigt, »detta i briljanter infattade porträtt... Det
är min mors . .. Hon har lycka med sig, det kan. jag
försäkra er. För öfrigt ämnar jag ej punktera vidare . . . Jag
vill blott hålla några hvarf med patronen, den heders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
