Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ENDA ]iATCNET.
som nu måste se er digna af armod och sorg, olyckliga
moder I»
Han mätte golfvet med stora steg.
»Lägg dig, Adolf... Du fryser ... Du behöfver
värma dig.»
»Jag frysal Nej, moder, nej! Det brinner i mitt bröst
en helvetes eld, mäktig att trotsa alla ishafvets stormar!»
»Bort dessa rysliga ord, Adolf! Bort detta olyckliga
vapen, som blänker i din hand! Vi ha helgdagsafton...
På bordet ligger Guds heliga ord . . . Låt oss söka tröst
deruti för våra lidande hjertan.»
Hon fattade hans hand och förde honom till bordet.
Med rörd stämma uppläste hon en psalm. Den olycklige
sonen afhörde henne med uppmärksamhet. Det vilda i
hans ögon mildrades småningom, knifven föll ur hans hand,
och snart låg den utmerglade ynglingagestalten upplöst i
tårar vid moderns fötter.
»ModerI Moder! Om det finnes en rättfärdighetens
domstol... Ja, det måste finnas en . . . Jag känner det med
bäfvan. .. Måtte samma blick, som nu beder för mig, i
en annan verld icke lägga förebråelsens börda i min redan
mot djupet gående vågskål! Jag har förstört din timliga
lycka, dina ljufvaste drömmar, och hvarje uppoffring å din
sida har vandrat hand i hand med ett brott å min. Som
en tiggerska står du vid din förtidiga graf, som jag
uppkastat, efter att hafva med tusen dolkar genomborrat ditt
hjerta, ditt på kärlek och medlidande så rika hjerta. O,
hvarför skulle du hafva en sådan son, hvarför jag en sådan
moder I»
»Adolf, Adolf!»
»Rör mig ej med dina händer, ty det förstelnar mitt
blod . . . Det är som såge jag den döende dufvan smeka
den huggorm, som genomstungit hennes hjerta.»
»Adolf, ännu är det tid att godtgöra mig allt hvad
jag lidit; ännu står för dig en annan bana öppen, än
brottets.»
»Ja, en annan; men denna är straffets och
vedergällningens, både här nere och der uppe.»
»Nej, nej, emellan dessa vägar ligger en annan, som
är bättringens, försoningens.»
»För sentl För sent! Och hvem vet om ej nästa
ögonblick ... O!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
