Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTGARDISTEN.
137
går. De fina, hvita ögonlocken ligga slutna öfver ögats
rikedom, som det hvita sammetslocket öfver juvelskatten,
och rundt kring detta Fridhem för döfstumma, outsägliga
behag höja sig de rika lockarnas pallisader. Ack, hvilken
mängd af strängar i ett manligt bröst kan ej denna
andedrägt sätta i rörelse, i harmoni I Att höra sitt namn från
drömmars land af dessa läppar föras till ens öron, det skulle
vara en visshet att man vore i himmelen, ty man vore i
slumrerskans drömmar. Hvilken njutning erbjuder icke en
sådan anblick vårt otäcka kön I Qvinnan deremot har föga
tillfälle att njuta af det sköna vid mannens betraktande,
allra minst då han sofver; ty I inbillen er väl aldrig, go’
herrar, att en slumrande karl har något intagande med
sig?.. . Men tiden lider, klockan är snart half fem —
fortsättom vår promenad i hjeltarnas sofrum.
Aderton gardister sofva, som vi nämde, i rummet.
Det är eget nog att skåda de der ansigtena, solbrända
och skäggiga, och kanske tycker läsarinnan att alla dessa
figurer ha utseendet emot sig, och likväl kunna vi
försäkra henne, att herrar officerare, ifrån och med löjtnanten
ända till öfversten, se precist på samma sätt ut, innan
uniformerna kommit på. Nu slår klockan half fem.
Stallvakten inträder för att gjuta lif i den döda massan. Må
man ej vänta sig att få höra ett »var så god och stig oppl»
eller ett »god morgon, hur står det till?» På sin höjd
skallar ett: »opp, era marufflar!» åtföljdt af kanske en och
annan dragning i den sofvandes mustascher, kännbarare, ju
fastare dessa sitta. Nu hugga trettiosex händer in i lika
många ögon för att göra en chock på den flyende sömnen,
och nu smälla trettiosex fotblad mot golftiljan, så att det
dammar mot taket. Man kommer ordentligt på benen,
man gör sin toalett efter omständigheterna, framtager
rakasken af trä, tvålar in sig och sätter, sedan man dragit
rakknifven i åtskilliga repriser öfver armen, det förfärliga
stålet på hakan, utan att blekna.
Nu är man färdig, och jourhafvande korpralen tar
gossarna i ögonsigte för att efterse att allt är i ordning.
Klockan slår fem — det blåses till rykt. Gardisterna
marschera ner i stallen, der hvar man gör en morgonvisit
hos sin häst och skrapar upp honom af hjertans grund.
Vanligtvis blåses till rykt två gånger om dagen och stundom
äfven tre, om behofvet så påkallar. Gaget för dagen ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
