Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hàstgabdisten.
141
vara dem till möte! Bakom sqvadronen ser man herrar
underofficerare vanka af ocfi an under lifligt samspråk med
hvarandra. Bland dem utmärker sig så väl’ genom sin
ovanliga, men väl proportionerade längd, som sitt ståtliga
ansigte, en ung man. Kan läsarinnan gissa till hans namn?
— Ganska riktigt! — Det är vår hjelte, Wilhelm Starén,
han och ingen annan, som efter sin uttjenta treåriga
kapitulationstid låtit beqväma sig att som underofficer med lön
på stat qvarstå vid regementet. Man släpper ej gerna en
dylik karl med öfverstefysionomi ur rullorna.
Allt ifrån den stund då vår hjelte erfor
grosshandlar-dotterns giftermål hade en isande modlöshet intagit hans
själ, ty han fann hoppets verld för evigt för honom
tillstängd och hvarje ansträngning å hans sida att öppna dess
port fruktlös. Hela hans lefnadslust var förkyld och hvarje
håg till kraftfull äflan bortfrusen. Med utsigt att en gång
få henne skulle han kunnat bli general, hade han tänkt,
glömmande att i våra tider språnget mellan korpral och
general skulle trotsa till och med en Gauthiers förmåga.
Han skulle således helt säkert ha stupat på försöket, men
stupat i en salig tro. Öfvertygad om hennes giftermål,
fann han, att han burit sig åt som en vanvetting och att
hans lif ej var värdt så mycket som en pris snus, ty han
såg henne lidande i en annans armar, utan förmåga att
rycka henne derutur. Han kände, att han var eländets
brant nära, men kände också att det gjorde honom
detsamma om han föll eller ej.
Då hände sig att han, såsom vi omtalat, fick se Therése
och hennes man. Hans skarpa öga såg föraktet i hennes
blick, innan hon bortvände den. En blixt af ursinne slog
ner i hans själ, men denna blixt elektriserade den domnade
manliga kraften. Hon föraktar mig, sade han till sig sjelf,
och jag skulle lägga hyende under detta förakt, jag skulle
med mitt hjerteblod rosenfàrga hennes trolöshet! Stopp,
Wilhelm, stopp, det blir ej af, ty den glädjen skall hon ej
få, att se mig bli en större usling än jag redan är. Nej,
jag vill visa henne, jag, att den dag möjligtvis kan komma,
då det blir min tur att förakta, att le. Så tänkte och sade
vår hjelte, och ifrån den stunden kände han sig som en
ny menniska. Jag skall se en sqvadron vid mina fötter,
ropade han hurtigt uppspringande och rätade på sig ännu
mera; jag skall kanske äfven en gång se henne, tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
