Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTGARDISTEN.
143
»För fan, är du rabulist?» ropade alla
underofficerarne, dragande sig tillbaka och seende omkring sig med
bäfvan.
»Nej,» sade Wilhelm, »men jag tror inte på de orimliga
upprorshistorier ni framdragit. Att några rutor i Nermans
våning i natt blifvit inslagna, är visserligen sannt; men
jag kan ej förstå, hvarför man för nya rutors insättande
vändt sig till garnisonen, i stället för att helt enkelt gå
efter glasmästaren.»
»Hvad säger han?» inföll hjelteskaran, allt mer och
mer bestört.
»Ja, hvad säger han?» skorrade ett eko från en greflig
löjtnant, som stod icke långt ifrån.
»Men icke desto mindre,» återtog vår hjelte, »försäkrar
jag högtidligen, att ingen skall med mera nöje än jag
hugga in på dessa stockholmsbor, och ingenting på jorden
skall vara mig mer välkommet än signalen till anfall.»
»Nå, hvad pratar du då för persilja?» svarade de
tappre, under det de något lugnare närmade sig vår hjelte.
Läsaren förvånas kanske öfver denna besynnerliga
bekännelse af vår kära Wilhelm, men den låter lätt nog
förklara sig. Wilhelm fann nämligen, att det i fredens tider
icke har sig så lätt för en simpel nummerkarl att vinna
någon högre befordran, och att den underofficersplats, han
nu innehade vid hästgardet, var det högsta, hvartill han
derstädes kunde komma. Han hade derför sedan någon tid
tänkt på att taga afsked för att, efter försiggången
officersexamen, hvartill han beredt sig och den han utan svårighet
ansåg sig kunna taga, gå in på ett annat regemente som
underlöjtnant. Men han var redan tjugusex år gammal,
och underlöjtnanter bruka vanligtvis vara mycket yngre, så
att han helt säkert skulle blifva skäligen till åren, innan
han kunde bekomma något kompani eller sqvadron. Men
i händelse af ett krig kunde en och annan kula lätt nog gå
den tröga sotdöden i förväg och för honom, som utan tvifvel
skulle veta att utmärka sig, öppna den ena befordringen
efter den andra.
Derför var honom den spänning, som nu inträdt
mellan regeringen och folket, särdeles angenäm, och han
välsignade Hartmansdorff för hans anfall mot pressen; han
grät i tysthet glädjetårar öfver utgången af Crnsenstolpes
process och yrade nästan i förtjusning, när ryktet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
