Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅSTGAKDISTEJT.
147
blicket ha blifvit liqviderade med döden; men hästgardisterna,
lika milda som tappra, ropade endast: »arrestera, arrestera!»
och galopperade rundt omkring honom. Färdig att afföras,
påfinner han då ett svek, så oanständigt, att man må vämjas
deråt, i det han ånyo ropar: »Ni ä’ då verkligen galna,
som till och med vilja arrestera en polisbetjent!» Det var
förlåtligt om våra krigare blefvo förbluffade af ett sådant
utrop och till följd deraf släppte den afgrundsmenniskan
lös. För sent inseende sitt misstag, söka hjeltarne sedan
efter honom, men finna honom ej. Dock, hur mycket
man än må klandra detta fel efteråt, så tänk blott, om nu
gardisterna hade arresterat den djerfve och denne verkligen
varit en polisbetjent; de hade ju då beröfvat sig sjelfva en
bundsförvandt och den goda saken en försvarare.
En annan förfärlig figur hade fattat posto i
Fredsgats-hörnet och sökte, förgätande gatans fredliga namn, med de
fulaste grimaser anfalla och förvilla trupperna. En sådan
mimik kunde reta hin på sig och hvarför icke äfven då
våra hästgardister, hvartill kom, att den gruflige var klädd
i frack med skört, så onaturligt långa, att de väckte fasa.
Hvarför hade han väl tagit p£ sig en frack med sådana
der skört, om ej för att medelst dem skrämma manskapets
hästar och sålunda kasta mången ädel ryttare ur sadeln?
Eller tror man väl, att de revolutionära franska
modjournalerna för ro skull föreskrifva frackar med skört, stora
och breda som hästtäcken? Anföraren för hästgardisterna
fann genast i sin skarpsinnighet, att nattens öde berodde
på dessa frackskört och jagade, i spetsen för en stark
afdelning, emot den fruktansvärde rabulisten, som lyckligtvis
stod ensam i hörnet och drog, liksom för att ytterligare
trotsa, frackskörten framför sig öfver magen. Karlen, som
icke var lika långmodig som långskörtad, afvaktade icke
anfallet, utan vände fegt ryggen till och flydde, hvarigenom
frackskörten slängde hit och dit, till visserligen ej mindre
fara för de eftersättande. Anföraren vinkade då till en af
hästgardisterna, som hade varit skräddargesäll, och bums
flög denne ur ledet och skilde med ett enda hugg det ena
skörtet från fracken och detta med sådan verkan, att
frackens inelfvor, kanfasen och stoppningen, föllo ner på
gatan. Det var på en gång ömkligt och löjligt att se,
hur rabulisten luffade med sitt ena qvarvarande och kring
benen dinglande frackskört, tappande under språnget här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
