Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
HÄSTGAEDISTEN.
skall sluta på ister. Kammardörren öppnades. En betjent
i livré öfverlemnade åt herr löjtnanten en biljett och
aflägsnade sig, utan att afvakta svar.
Vår hjelte — ty det är verkligen herr Wilhelm Starén,
som slagit sig ned på källaren Freden — öppnade biljetten.
Låtom oss se honom något öfver axeln, så lång han än
är, och läsa hvad som kan stå i denna biljett. Vår hjelte
darrar något på handen — hvaraf kommer det? Ar det
en utmaning på lif och död, på pistol eller värja? Nej,
och för öfrigt, skulle väl den kunna darra, som tjenstgjort
vid lifgardet till häst? Men hvarför darrar han, hvarför
blir hvitögat så stort? Hur är det väl möjligt, att en biljett
af följande innehåll kan förorsaka en sådan effekt?
»Herr löjtnant!
Mer än en månad har. förflutit, sedan jag i stadens
tidningar såg ert namn upptaget bland ankomne resande. Det
kan ej vara er obekant, att jag bor i Stockholm; men ändå
har jag ej blifvit hugnad med något besök, ehuru jag, i
egenskap af gammal bekant, tror mig hafva rättighet att
fordra det. Men vi qvinnor äro vana icke blott att glömmas
snart, utan äfven att snart glömma. Jag glömmer derför
er oartighet, med det vilkor att ni i morgon dricker té
hos mig, då jag möjligtvis äfven får det nöjet att göra er
bekant med min tillkommande man och min lilla Adolfs
blifvande styffader.
Er tjenarinna och vän
Therese v. F.»
Nå, det der var ju högst naturligt och dertill på köpet
mycket artigt. Och likväl låg det något mycket onaturligt
i vår mans ansigtsvridningar, under det han läste brefvet.
Hans mumlande lör sig sjelf torde förtjena att komma till
allmänhetens kunskap.
»Hennes tillkommande man . .. död och förbannelse 1. ..
En styffader åt lilla Adolf. .. kan man se ... ha, ha I .. .
Jag önskade att hin måtte. . . men hvad rör det mig?
Hvad bekymrar det mig, om hon också gifter sig? . . .
Men . . . men skulle det väl vara möjligt att jag är henne
likgiltig? Att hon ej älskar mig?... Ty om hon älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
