Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skomakarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skomakarens dotter.
I.
Nu vill det säga något helt annat att hålla kalas.
Förut kunde det gå för sig med rödvin, men nu
ska det vara fina viner, nu ska det vara portvin och madera,
och Gud vet icke hvad,» sade fru Snörlund till sin man,
bisittaren vid det lofliga skomakareembetet, som, med ena
handen omkring den stora skinnplånboken och med den
andra vid högra örat, lyssnade till de vanliga ljuden af den
kära hustruns lifliga tunga.
»Ja, min vän, det der är för svårt, och bäst vore
kanhända att sitta öfver till en annan gång,» sade
bisittaren.
»A’ du tokig, Snörlund?... Sitta öfver till en annan
gång, som alltid ä’ en skälm, och låta Katarinas lycka gå
oss ur händerna, som är så godt som gifven? Nej, min
söta gubbe, nej!»
»Ja, men jag fruktar, att af allt det der blir
ingenting, och så stå vi snopna sedan, efter att ha kastat bort
våra pengar för intet; och för öfrigt har jag ej fått in mina
qvartaler än, hvarken af mina kunder eller hyresgäster.
Garfvaren måste ovilkorligen ha sitt, och ingen är van vid
att jag låter vänta på mig med betalningar och liqvider.»
Skomakarens ansigte antog vid dessa ord en viss grad af
stolthet, uppkallad af ett tryggt sjelfmedvetande både af
god vilja och god förmåga.
»Bästa Snörlund, kalas måste vi ha, du må bli ond
eller god. För öfrigt vore det väl, om man en gång kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0163.html
