Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skomakarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOMAKARENS DOTTER.
173
figurerna; som skymtade för hans ögon, sammangjuta sig
till en enda bild. Denna bild var en gardist i rekrytkläder;
men dess anletsdrag voro hans egna, och han igenkände i
figuren sig sjelf.
»Får gå!» mumlade han, »jag vill taga värfning. Hellre
dö som gardist på garnisonssjukhuset än lefva som
sko-makargesäll på Danviken. Ja, jag vill, jag måste taga
värfning!»
3-
Henrik Sulgren, hvälfvande dessa och andra föga
briljanta tankar i sitt hufvud, hade en god stund sålunda,
med hufvudet mot fönsterrutan, vändt ryggen åt den glada
festen, som, befuktad af ett rikt öfverflöd på dricksvaror,
antog en allt friskare och lifligare karakter, då han
oförmodadt kände sin skuldra vidröras af en lätt hand och sitt
öra af en ljuf stämma, som yttrade:
»Hvarför så tankfull, bästa herr Sulgren? Hvarför ej
deltaga i dansen som de öfriga?»
Sulgren vände sig hastigt om och såg framför sig
Katarina, hvars bröst ännu våldsamt häfdes efter en nyss
slutad vals. Han var synbart förvirrad, och tungan häftade
fast vid hans gom.
»Efter ej herr Sulgren vill bjuda upp mig,» fortsatte
Katarina med en obeskriflig vekhet i sin stämma, »så
måste väl jag då. Dansar herr Sulgren fransäs?»
»Nej, tyvärr, goda mamsell Katarina; men kanhända
jag kan lära mig, om mamsell Katarina inte tycker, att
jag bär mig för våpigt åt,» svarade Henrik, hvars ansigte
flammade af en hög rodnad.
En kokett småler öfver en älskare, som rodnar, och
behandlar honom som en grann, virkad boll, hvilken hon
kastar än hit, än dit, alltid viss om att, blott hon så vill,
återfå honom i sina händer, ehuru visst icke bekymrad om
den för alltid går förlorad. Men en till själ och hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
