Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
akteisen.
frias från det stoft, budoirernas uppvaktande herrar och
damer på dem lemnat efter sig. Det var då föga hugnande
att .lyssna till den slitande disharmoni, som bildades af
rottingens smällar mot mattornas dyrbara, brokiga väfnad
och mullens fall mot likkistornas bleckplåtar.
Men också andra scener af mer rörlig natur uppfördes
på den invigda lägerstaden. När qvällen lutat sitt neger
hufvud mot den frodiga gräsvallen, såg man här och der
genom alleerna framsväfva någon tätt beslöjad dam, hvars
oroliga blick och kanske ännu oroligare hjerta slutligen
lugnades vid ankomsten af någon prydlig kavaljer, som
nyss förut otåligt svurit på samma gång öfver höstqvällens
alltför rikliga ruskväder och den deremot alltför stora bristen
på ordhållighet i qvinliga löften. Grafvarnas grannskap
afsvalnade likväl ej kärleksmötenas glödande ögonblick; ty,
som man vet, är kärleken starkare än döden.
Klockan 5 en novemberafton omkring midten af
1830-talet svärmade skolungdomen som vanligt utför
trivialskolans trappor. Några af gossarne sprungo — ty man
går ej gerna vid den åldern — öfver kyrkogården, styrande
kosan till södra porten, liqviderande hvarandra, medelst slag
af bokremmarna, för åtskilliga fordringar, som under
skoltimmen uppkommit, ehuru lärarens närvaro fördröjt deras
löpande egenskap.
Hastigt slog den ungdomliga svärmen ned framför en
bänk i alleen närmast grafkoret. Ett ungt, qvinligt väsen
i kappa och hatt satt sofvande på bänken. Mogna
kavaljerer skulle ha åtnöjt sig med att varsamt skåda in i
slumrerskans ansigte och, i fall aptiten blifvit oemotståndlig,
slutat med att trycka en lätt kyss på de tillslutna läpparna;
men gossarne, som ännu icke kommit under fund med att
för munnen något skönare finnes, än att äta pannkaka och
suga sirapskarameller, började med att rycka den sofvande
flickan i kappan och, då detta ej hjelpte, draga henne vid
näsan, utan att dervid iakttaga det minsta af en hofmans
lätthet och varsamhet i ty fall. Flickan vaknade och
uppgaf ett skrik. Mogna kavaljerer skulle ha förstummats vid
en stämma, så skön, att man skulle trott, det någon engel
ropat uppståndelsens ord till grafvarnas invånare; men
gossarne, som tyckte att det ena skriket kunde vara likaså
vackert som det andra, började storflina och derefter hurra
af alla krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
