Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktrisen".
217
ty för första gången på mycket länge har en dag gått
förbi, utan att någon enda af kamraterna fått sin lugg
friserad af den stränge läraren, som nu tvärtom oupphörligt
sliter i egna lockar; en sorglig, ty ungdomen är skarpsynt
och ser att läraren lider. Barns omdöme är omutligt —
de kunna älska dens hjerta, hvars hand utdelar agan.
Den stackars magister T.! An går han till
vattenflaskan och tömmer bägare på bägare, liksom hade han en
vulkan i sitt bröst att släcka; än står han vid fönstret och
ser ut i den mörka aftonen, liksom han endast der funne
något motsvarande det som i hans inre föregick.
Klockan slog fem. Hvilans timme var inne för
lärjungarne, men icke för läraren; ty följom honom på hans
ensliga vindsrum och skådom honom, der han, med
hufvudet stödt mot båda händerna, sitter lutad öfver ett på
bordet framför honom liggande bref, skrifvet af
fruntimmershand.
Vi blicka öfver hans skuldra och läsa följande:
»Evigt älskade välgörare I
»Föraktlig i mina egna ögon, hur vill jag söka
rättfärdiga mig? Af dig räddad från förderfvet, genom dig
lyft till ett sorgfritt lif, till en bildning, som kunnat blifva
mitt värn, hur har jag belönat dig derför? I tre års tid
har du lefvat ett mödosamt, försakande lif för att kunna
bereda mig alla beqvämligheter, och hvad fordrade du för
allt detta af mig? Jo, min egen högsta sällhet — sällheten
att kunna bli din maka. Beröfvad min mor i mina första
år, vårdslösad af en dålig far under de följande, fångade
mitt hjerta in dessa frön till lättsinnighet och flärd, som
de tre sista årens trägna omsorger icke kunnat förqväfva.
Jag förmådde icke vara trogen dygden och dig, och derför
har jag fallit. För sent kom ångern, och allt är förbi.
Hata, förakta mig, och jag skall känna någon lindring.
Blotta tanken derpå, att du ännu älskar mig, ännu sörjer
mig, mångdubblar de tyngder, som trycka mitt samvete.
När du läser detta bref, är jag på väg från mitt
fädernesland, följeslagarinna åt den, som beröfvat mig mitt lugn.
Mot mig gapar afgrunden; men jag saknar all kraft att
rycka mig derifrån. I dig lemnade jag min gode engel.
Förbi, förbi för alltid!
Laura.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
