Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumman och hennes katt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22g
gumman ocii hennes katt.
metoden smakade något af det förflutna seklets fördomar,
hvilket inhemtas af följande förmaning, som en granne en
gång hörde gumman gifva sin gamle trotjenare:
»Det säger jag dig, Père noble, att om du gör så en
gång till, så får du aldrig mer komma för mina ögon . . .
Hvad har du bland hönsen på gården att göra? . . . Passar
det sig för dig att umgås med sådant skräp?. . . Hönsen
kunna visst vara bra folk för sig, och ingenting är att
förakta här i verlden, men inte är det att umgås med. ..
Var gerna artig emot dem . . . Artighet är tecken till vett
och bildning.. . Men umgås med dem, springa och leka
som ett barn med dem ... Fy, Père noble!... Hur var det
du sa?... Da tycker om kycklingar . .. Kan väl vara . ..
Men, din gamla tok, det är skilnad på tycka om och tycka
om... Kasta gerna, om dn så vill, några korn åt dem,
men gör det vårdslöst, gör det på ett förnämt sätt och
stanna inte qvar se’n, för då ser det ut, som du skulle
behöfva deras tacksamhet... Se så, du lofvar ju mig att
inte mer associera dig med hönsen?.. . Det var snällt.. .
Det väntade jag af dig, Père noble... Låt oss nu vara
goda vänner igen ...»
En sådan lära, framkastad i detta upplysningens och
jemlikhetens tidehvarf, förtjenar många anmärkningar; men
låt oss skona den stackars gumman. Det finnes många
käringar i byxor, som predika samma lära och derigenom
bli odödliga.
En af de sista vinterdagarna år 18** hade något folk
samlat sig ute på gatan framför gummans port. Midt i
gruppen stod gumman med ögonen hvilande på katten, som
låg vid hennes fötter. Men Père noble låg orörlig och
var så stel, som hade en hofmans mjukhet aldrig funnits i
hans rygg. Père noble hade ej förmått uthärda
islossningens verkan på svaga bröst, utan dött knall och fall ute
på gatan, dit han begifvit sig för att höra på en
positivspelare, ty han tyckte om musik, den stackars Père noble.
»Stackars kissel Stackars kisse!» ropades kring gumman.
»Père noble var ingen stackare,» mumlade gumman,
tog upp sin afsomnade vän, bar in honom och försvann.
Men strax derefter hängde ett lakan innanför hennes fönster.
Lakanet hängde i åtta dagar — det hängde i fjorton.
När nu åtta dagar äro mer än tillräckliga för en menniskas
lik, så vill det tyckas, som fjorton vore något för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
