- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 8. Taflor och berättelser. Del 3 /
234

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

LILLA TELEMAK.

ny kappa med tillhörande långt spö, jemte förständigande
om noggrannhet och stränghet uti tjensten.

Mången söndag lät hon bedja för sig i kyrkan, såsom
varande »mycket sjuk och svag»; men dagen derpå kuskade
hon öfver sina vidsträckta egor för att visa sina
under-hafvande, att himlen hört deras böner.

3. Barnen.

En vacker dag kom ett bud med andan i halsen ifrån
hennes nåd fru grefvinnan till prostgården med befallning
till herr prosten att genast inställa sig på herrgården för
en högst vigtig angelägenhet, som icke medgaf ringaste
uppskof.

Prosten ödmjukade sig visserligen ganska mycket för
sin Herre och skapare, men ännu mer för patronessan i
socknen. När budet kom, var han ute i sitt potatisland,
sysselsatt med att undersöka huruvida han hade råd att
bestå sig färsk potatis till middagen, och han beskådade
noga ett potatisstånd, hvilket han nyss uppryckt,
eftersinnande, hur mycket han kunde vinna derpå, om han lät
bli att äta potatis till dess oktober månad inträffade.

Knappt hade den grefliga befallningen trängt igenom
den svarta hundullen, som fylde hans öron, förrän han
genast störtade in i sitt rum, tagande likväl potatisståndet
med sig för att vid lägligare tillfälle fortsätta sina
beräkningar.

Sedan han nu inläst den sällsynta plantan i sin byrå,
körde han hufvudet ner i ett vattenfat, drog vattnet in i näsan
och snörflade som en hvalfisk. Derefter började han,
beväpnad med en rotting, piska sig sjelf, en tjenst, den säkert
ingen af hans sockenbor skulle hafva underlåtit att bevisa
honom, i fall det varit dem tillåtet. Vidare högg han tag
i en borste, minst ett fjerdedels sekel gammal, och
utplånade dermed de månskenshvita ränder, rottingen lemnat
efter sig på klädet, dekateradt af åren. Slutligen framtog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/8/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free