Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA Ti5lEMAK.
239
Prosteri, A sin sida, högeligen glad öfver att hafva
undanröjt de betänkligheter, som för sonens skull utan
tvifvel hade uppstått i grefvinnans hufvud, förenade sin
jublande basstämma med de öfrigas.
»Bästa herr prost... ha, ha, hal .. . var god ... ha,
ha, hal . . . och ge mig eau-de-cologne-flaskan, som står der
på toaletten ... ha, ha, hal . .. Det bekommer mig aldrig
väl... ha, ha, hal»
»Oändligt gerna, hennes nåd ... ha, ha, hal . .. Här är
den, hennes nåd I ... ha, ha, ha!... Det der vattnet är för
skönt... ha, ha, hal . .. Herren vare hos hennes nåd och
hos nådig fröken med... ha, ha, hal»
Och allt detta under ackompanjemang af de små, söta
hundarna. Domestikerna, som befunno sig i de yttre
rummen och aldrig tillförene hört hennes nåd skratta,
skulle hafva svurit på, att hin onde farit in i kabinettet,
så framt de ej med egna ögon nyss sett vördig prosten
gå dit in.
Men man kan ej skratta i evighet — det är till och
med farligt för helsan att skratta så omåttligt. Derför fann
grefvinnan för godt att göra våld på sig sjelf, för att
undvika svårare följder.
»Gud förlåte mig, herr prost,» utropade hon, »tror
jag icke det är prostens mening att fria till min dotter!»
»Ja, hennes nåd,» svarade prosten, som fortfarande
uppmuntrades af grefvinnans leende, »ja, hennes nåd, det
har mycket länge varit min afsigt, men jag har blott velat
vänta till dess nådig fröken blifvit något äldre.»
»Och till dess ni blifvit något yngre, är det inte så?»
inföll grefvinnan, hvars skrattlust ånyo på det omåttligaste
gaf sig luft.
»Men är det inte för besatt,» återtog hon, »att far
och son på samma gång . . . Hvilket förträffligt ämne till
en teaterpjesl . .. Far och son! .. . Ha, ha, ha!»
»Min son?» mumlade prosten, ännu mera storögd, men
icke så skrattlysten som förut.
»Far och son rivaler! ... Man kan skratta sig
förderfvad 1»
»Rivaler, hennes nåd?»
»Men låt oss sluta med det här! ... Ja, min bästa
prost, föreställ er, att i dag på morgonen har er herr son,
docenten, eller hvad han är för slag, varit så artig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
