Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla ti5lemak.
245
förflutnas fröjder och uppfriska det närvarandes bitterhet
och lidanden... Men jag får inte förlora förståndet, jag
får inte nedsjunka till en usling, som måste förakta sig
sjelf, och hvarför?... Jo, för det jag blott är en svag
qvinna, utan andra förströelser än mina plågande minnen ...
Res, Theodor, res!»
Hon vände sitt ansigte ifrån honom och stirrade ner
på det forsande vattnet.
»I himlens namn, Clementine!» utropade han, i det
han nedsjönk för hennes fötter och tryckte hennes hand
mot sitt hjerta, »vänd ej bort dina ögon så der, ty hvar
skulle jag väl finna mod och styrka, om inte deruti! Min
själ är ej af samma himmelska ursprung som din . . . Din
är en engels. . . Min eger ej, som din, en engels
härlighet ... Hur kan han då ega en engels tålamod och
lugn!»
»Res!»
»Ja, Clementine, jag skall resa, jag skall lemna denna
trakt; men om ett år återvänder jag hit... Jag vill, jag
skall förvärfva mig ära och ryktbarhet... De skola
uppväga din moders bördsanspråk .. . Jag skall återkomma,
ja, vid himlen. .. Men när jag då är åter, när jag då
skyndar till mina tankars enda mål. . . skall jag då vid
målet finna lifvet eller döden . . . dig eller min graf?»
Hon böjde åter sitt tjusande anlete öfver den
knäfallande, strök håret, från hans panna och tryckte på den
en kyss, hviskande:
»Mig eller. . . min graf!»
Den lycklige höjde sig från marken och slöt engeln i
sina armar.
»Så farväl då, älskade! Och nu, kraft och
beslutsamhet! Se der de stridsfålar, som skola föra mig fram på den
olympiska kämpabanan och som ej skola hvila förrän
segerpalmen räckes mig af din hand, min Clementine 1 Farväl,
farväl!»
Och nu skyndade han ur hennes famn, men kommen
öfver bron, vände han sig åter om, sträckande sina armar
emot henne.
»Clementine!»
Hon ilade efter honom, och månen belyste ånyo tvänne
rena hjertans förening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
