Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista resursen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
sista resursen".
När Quatternin om morgonen vaknade, fann han
sedeln under sitt hufvud. »Det var då inte en dröm I»
ropade han och rusade upp för att kläda sig.
I detsamma inträdde städerskan, en gumma, och
började leta öfverallt i rummet.
»Det är för märkvärdigt,» mumlade hon; »då jag
bäddade i går afse, tappade jag bestämdt en sextonskilling . . .
har inte herr sektern ...»
»Hvad för slag, din uggla!» ropade Napoleon; »här
är en sextonskilling, men ...»
»Det är min, det... Herre Gud, hvad det var bral»
»Är det madams? Det är så fan heller! .. . Jag fick
den i natt af en gudinna och inte af en käring!»
Och dermed körde han gumman ur rummet, satte sig
och skref följande:
»En man i sina bästa år och af ett fördelaktigt
utseende önskar formera äktenskap med något bildadt
fruntimmer, som förenar med ett älskvärdt yttre ett litet
kapital, tillräckligt att öppna en mindre, lönande rörelse.
Den härå reflekterar behagade "gifva svar i förseglad biljett
till Napoleon, i, 2, 3, 4, 5, som inlemnas på
Dagbladskontoret. »
Ofvanskrifna annons stod också påföljande dag ganska
ordentligt att läsa i Stockholms Dagblad, till hela det täcka
könets behjertande.
Dagen derpå mätte kungl, sekreteraren Napoleon
.Quatternin med stora steg afståndet mellan Brunkebergs
brunn och Malmtorgsgatan å Norrmalm. Clara tornur slog
sju, och ett fruntimmer i svart hatt och kappa, svängande
en hvit näsduk, visade sig på besagda plats. Herr Quatternin
närmade sig henne.
»Om förlåtelse,» frågade han, något sväfvande på målet,
»om förlåtelse, skulle det vara det fruntimmer, som i dag
värdigats besvara annonsen till Napoleon, 1, 2, 3, 4, 5?»
»Ja, min herre, ja . .. det är jag.»
Månen gick i detsamma ur molnen och sköt genom
Lilla Vattugränd sina strålar rakt emellan de samtalandes
ansigten. De sågo något förbluffade på hvarandra.
Man talar mycket om »äktenskapstycke». Kanhända
var det upptäckten deraf, som förorsakade förbluffningen,
ty likhet, både hvad år och ansigtets knotighet beträffade,
skönjdes tydligt i de tvänne ansigten, som, ehuru beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
