Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
DEN BBODEliADE PLÅNBOKEN.
ett sätt att göra sig intressant... en presentertallrik, hvarpå
man vill frambära saker af helt annan art och
beskaffenhet . . . Dock, det är en löjlighet af mig att vilja replikera
er . . . ni har rättighet att mena hvad ni vill. .. Något annat
än godt torde ni likväl icke kunna mena.»
»Mamma lilla, får jag den der vackra halsduken 1»
afbröt den lilla flickan, i det hon för andra gången nappade
tag i den ostindiska näsduken.
»Det kan du inte få, min lilla flicka,» sade modern,
som sökte lösgöra sin dotters hand från det begärliga bytet.
»Låt henne få roa sig med den, min nådiga fru,» sade
Linder, lemnande näsduken till Netta, som under glädjerop
svepte den omkring sig och hoppade yrande af belåtenhet
kring dem båda.
De båda följde den lilla yrhättan. Samtalet mellan
dem blef allt lifligare, öfvergick från det ena till det andra
och kom småningom från likgiltiga ämnen till mer
förtroliga, hvarunder Linder fick veta, att den sköna damen,
som gick vid hans sida, var sedan tvänne år enka efter
en brukspatron och att hon för sin helsas vårdande
rest till Stockholm, der hon ämnade som brunnsgäst
uppehålla sig tvänne månader.
Linder sade sitt namn och sin ställning i samhället,
talade med rörelse om sin barndom och sina föräldrar, som
tidigt hade ryckts ifrån honom, och som skryt icke ingick
i hans karakter, uraktlät han ej att beklaga sig öfver den
bana han valt och den totala brist på framtida utsigter, som
plågade hans själ.
Hon tycktes med deltagande lyssna till hans ord, och
äfven han deltog i allt hvad henne angick. Dock, hvem
känner ej deltagande för en ung, vacker enka med halsband
af guld och briljanterade ringar på bländande fingrar?
Lilla Netta fladdrade fram och tillbaka som en kupidon
mellan dem båda, ryckte än sin hulda moder i klädningen
och än Linder i bonjouren och var innerligt road af sin
nya prydnad. Slutligen ville hon prompt opp i Linders
famn, troligtvis för att förnya den korta bekantskapen med
stålkedjan, och han var icke heller sen att taga det näpna
barnet på sina armar.
Ett fruntimmer och vid hennes sida en herre med ett
barn på armen bilda en grupp af huslig, äkta sällhet.
Troligtvis var det tanken derpå, som kom ifrågavarande prome
nerande att småle mot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
