Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
DEN BBODEliADE PLÅNBOKEN.
Den sköna frun, som stått alldeles förbryllad framför
det oväntade skådespel, som så der utfördes midt framför
hennes ögon och hvaruti hon på sätt och vis blifvit en
medspelande, närmade sig notarien och hans bevakning.
»Min herre,» sade hon till notarien, »är ni skyldig
dessa herrar pengar?»
»Ja, min fru.»
»Och hvart ämna de föra er?»
»Till gäldstun, det är ju naturligt det,» svarade
basstämman.
»Hur stor är summan?»
»Tvåhundra riksdaler utom ränta och expenser,» svarade
samma röst; »det är för en borgen, som herr notarien
skrifvit på.»
»Dröjen några ögonblick medan jag talar några ord
med herrn der,» yttrade frun, i det hon vinkade notarien
till sig.
Slottskanslibetjenterna gjorde ingen invändning, och
notarien trädde med nedslagna ögon något närmare sin dam.
»Det går inte an, herr notarie,» sade hon med den
mildaste ton i verlden, »att ni åtföljer de der menniskorna
och sålunda förstör er hela framtid ... Ni har skrifvit borgen
för en ]annan, och ni är då på det hela taget oskyldig till
den förbindelse, hvarför ni nu är blottstäld.»
»Visserligen, min fru,» svarade Linder; »men jag vill
inte göra mig oskyldigare än jag verkligen är. . . Andra ha
skrifvit på för mig vid andra tillfällen och fått betala för
mig. .. detsamma vore min skyldighet att nu göra, och
som jag det inte kan, får jag nu underkasta mig de
obehagliga följderna . . . Det enda som oroar mig är att jag på
ett sådant sätt skulle störa ert lugn, ty ett godt
menniskoälskande hjerta, som ert, ömmar alltid för en olycklig,
äfven om denne vore aldrig så främmande.»
»Om denna skuld nu vore betald, vore ni hjelpt med
det?» frågade frun.
»Denna fråga sätter mig i ny förlägenhet,» sade notarien,
»och jag börjar misstänka, att jag snart kommer i strid med
ert ädelmod; men jag måste öppet bekänna, att jag tillhör
det olyckliga slaget af menniskor och att jag, äfven om
jag skulle undgå den olycka, som nn hotar mig, snart skulle
bli kräfd för andra utelöpande skuldsedlar... Ni finner
således, min fru, att jag hvarken kan eller bör begagna mig
af det ädelmod, som ni synes vilja bevisa mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
