Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
DEN BBODEliADE PLÅNBOKEN.
Hvad var att göra? Kasta plånboken ifrån sig på
marken, gick ej an; taga den med sig till gäldstugan, kunde
väl gå för sig; men huru få den derifrån, när han icke en
gång kände egarinnans namn? Öppna plånboken och
begagna de deruti förvarade penningarna för att rädda sig ur
ulfvarnas klor, stred mot hans karakter. Nyss förut
förtviflad för det han var utan pengar, var Linder nu ännu
mera förtviflad för det han hade pengar.
»Hammar 1 Bror Hammar!» ropade han, i det hans
blick ljusnade; »kom hit, får jag tag tala vid dig några ord!»
En herre, af ungefär samma ålder som han, nalkades
honom.
»Bror Hammar, du dricker ju brunn här i torget, om
jag inte bedrar mig?»
»Ja, visst gör jag det,» svarade Hammar, »och det
bekommer mig ganska väl.»
»Det fägnar mig ... Hör du ... känner du den der
unga enkan i svarta sidenklädningen och laxgula schalen
och som åtföljes af sin lilla dotter, en liten engel i
grönrutig kjol?»
»Henne, som du nyss gick och talade med?» svarade
Hammar; »känner du inte henne?. .. Hur fan kan man
på ljusa dagen tala med ett fruntimmer, som man inte
känner 1... Du är dig alltid lik ... Hvem känner inte
fru Stifvern, den rika och vackra enkan, som hela
garnisonens officerskår defilerar för?»
»Hon tappade den här lilla vackra plånboken, och jag
får be dig vara god och genast lemna den åt henne . . . hon
gick nyss in i brunnshuset.»
»Med mycket nöje, min bror,» genmälde Hammar, i det
han tog emot plånboken; »men hvarför lemnar du den
inte sjelf åt henne?»
»Jag har inte tid, jag måste genast bort.»
»Hvad fan är det för sällskap?» frågade Hammar, som
i samma ögonblick fick syn på slottskanslibetjenterna, hvilka
ånyo nalkades Linder; »hvad har du att göra med de der
figurerna?... Hvart bär kosan?. .. Det måtte väl inte ...»
»Bära till söder, menar du?... Jo jo men, min bror . . .
vill du helsa på mig, så är du välkommen!»
»Aj, för tusan 1 ... Så vandra vi all verldens väg, den
ena med den andra, et cetera, et cetera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
