Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonhustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
SONHUSTRUN".
skulle jag aldrig mer fått någon glad stund här i lifvet,
ty jag är son till den gamle H. Kanske känner herr
doktorn redan förhållandet mellan far och son?»
»Ja,» svarade jag, »och detta fruntimmer är
förmodligen er fästmö?»
»Det är min hustru sedan tre veckor,» svarade den
unge mannen och betraktade med ömhet den rodnande
huldinnan vid hans sida. »Genast efter min afresa härifrån
för tre år sedan,» fortfor han, »skref jag till Amalia och
bad henne resa öfver till Köpenhamn, der jag inackorderade
henne i ett hederligt borgarhus, till dess jag, för ungefär
sju veckor sedan, återkom från min resa i Tyskland och
England. I Köpenhamn firades vårt bröllop. Frågan är
nu blott att kunna försona min far med det afgörande steg
jag, honom ovetande, tagit. Skulle ni möjligen kunna
hjelpa oss dermed, herr doktor?»
Jag funderade några minuter; ändtligen utbrast jag:
»Har den lilla frun någonsin befattat sig med sjukvård?»
»Det har jag visserligen inte,» svarade hon; »men en
qvinna bör inte ha svårt för att införlifva sig med detta kall.»
»Förträffligt!» utropade jag, hvarefter saken snart var
uppgjord.
Det var visserligen för de nygifta en’stor uppoffring
att skiljas på dygn, ja, veckor; men de underkastade sig
den dock, i hopp att vinna faderns förlåtelse. Jag införde
således den unga frun, under namn af mamsell B—m, till
den sjuke, som mottog henne med mycket välbehag, ty äfven
han var, såsom hvarje karl, svag för ett vackert
fruntimmers-ansigte. Amalia började genast sin sjukvård, och jag hade
den glädjen att ännu efter tre veckor se henne qvar hos
gubben, som nu var konvalescent.
Under tiden hade sonen inställt sig och, efter något
prut, fått företräde hos gubben. Han sade sig nyss vara
återkommen från sin långresa, men vaktade sig noga för att
yppa det han inträdt i Hymens förlofvade land. Tvärtom
besvarade han blott med ett långdraget lim! faderns fråga,
om han nu ändtligen slagit sin galna kärlek ’till
bodmamsellen ur hågen.
En dag, då gamle H. och jag voro allena, förtrodde
han mig, att han med stor ledsnad motsåg skilsmessan från
sin unga sjuksköterska, den han fann i allo förträfflig. »Jag
har,» sade han, »föreslagit henne att mot en hederlig lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
