Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i toppen af en björk, den täcka dufvan, hvars fjädrar skiftade
mot morgonsolen i blått och grönt. Jag lade an. Men,
lyckligtvis för dufvan — så säker skytt trodde jag mig då
vara — hade bössflintan under vandringen fallit ur och
blifvit liggande någonstädes på vägen, så att icke en gång
fångkrutet gjorde mig det nöjet att brinna af. Knall-lås
begagnades ej på den tiden, och jag betviflar till och med
att sådana ännu voro uppfunna.
Dufvan, förmodligen uppskrämd af min hotande rörelse,
flög, kuttrande, lika kärleksfull som förr, öfver sin
misslyckade mördares hufvud att uppsöka fredligare trakter.
Kärleken, i en annan dufvas skepnad, följde den flyende,
och snart förlorade sig det vackra paret ur min åsyn. Måtte
alla älskande par råka på lika redlöse jägare och
vanmäktige förföljare, som den, hvilken då med snopen blick
betraktade den öfvergifna björkens silfverhvita stam!
Men ju mer jag betraktade den hvita stammen, desto
tydligare urskilde jag en högst underlig figur af ungefär
ett qvarters höjd, hvilken var inristad i trädets bark Jag
gick närmare och tyckte mig finna, att figuren, hvilken
röjde spår af konstnärlig hand, måste hafva blifvit inskuren
för omkring ett år sedan.
Figuren förestälde en galge med vidhängande delinqvent.
Hvad kan det vara för en konstnär, tänkte jag, som
ritar galgar på ställen, som man vanligtvis pryder med
initialbokstäfverna till en älskarinnas namn?
Derefter tog jag åter in på landsvägen och fortsatte
vandringen, utan att ens tänka på den förlorade bössflintan.
Jag kom snart vid ett skogsbryn till en liten, men särdeles
frodig gräsvall, på hvilken jag makligt utsträckte mina
lemmar för att njuta af naturen, såsom det heter på
landsbygden, när man är idylliskt lat.
Bössan, den trolösa, låg bredvid mig i gräset, och jag
tänkte allvarsamt efter, huru jag skulle bära mig åt, i fall
det oförmodadt fölle en hungrig varg in att besöka mig
der jag hvilade, ty icke kände jag vidare hos mig någon
lust att med ett bösskott störa den sköna harmonien mellan
skogens sus och fåglarnes sånger.
Länge hade jag legat der i gräset med tankarne på
sjelfförsvar, då jag kom att fästa mina ögon vid en, på
andra sidan landsvägen stående, slokbjörk, på hvars stam
solens strålar i detsamma föllo. Jag sprang upp, ilade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
