Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Måtte väl det ... måtte väl ha sett det,» genmälde
gumman med nedslagna ögon.
»Jag skänker mor Stina alla de fiskar, jag i morgon
bittida tager upp ur mina nät, om jag får veta, huru det
hänger ihop med den här saken,» lofvade jag.
Gumman smålog, men svarade icke.
»Håller vad, att någon af gårdsdrängarne kluddat hit
den här fula tingesten,» yttrade jag slipadt nog, såsom jag
tyckte.
»Någon af gårdsdrängarne!» utbrast gumman med en
ton, gränsande till förakt.
»Man ser tydligen, att det är en grof hand, som ...»
»En grof hand!» afbröt mig mor Stina; »en grof
hand! ... Herre min evige! ...»
»Ja, det måtte väl inte vara någon konst att se ...
Jag skulle kunna svära på att så är.»
»Låt bli att svära, unga herre!» uppmanade mig
gumman, runkande på hufvudet.
»Huru många tusen af Belzebubs anhang vill mor Stina
att jag skall hugga till med?»
»Akta sig, herre! ... Det är syndigt, mycket syndigt,
att anropa hin onde ... Han kan nog komma ändå, sökande
den han uppsluka månde, utan att man behöfver kalla på
honom.»
»Mor Stina! Jag trotsar hin ondes gap, vore det också
djupare och bredare än träsket der!»
»Lycklig ni då, unga herre! ... Var alltid så lycklig!»
sade hon med synbar rörelse.
»Och derför svär jag på,» återtog jag så patetiskt jag
förmådde, »att en bondlabb har varit framme både här och
på de andra ställena i trakten.»
»Herre min evige, sådant oförstånd!» utropade mor
Stina; »de barnen! ... Alltid veta de mera än gammalt
folk ... Alltid säkrare på sin sak än gammalt folk!»
»Jag är säker på min sak, mor Stina! Och det
förargar er bara, att jag har rätt.»
»Han har rätt! ... Jo jo, det hörs nog!» svarade
gumman med ett medlidsamt löje på de vissnade, hopkrumpna
läpparne. »Om han hade sett den hand, som ristat det
der ... och om han finge se den, som rår om handen, tro
mig, han skulle då inte kunna läsa om dagarne och inte
heller kunna sofva om nätterna, utan han skulle springa
som en toking öfver berg och backar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
