Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och hur skall den komma ned i båten?»
»När kistan kommer, så lägger jag till naturligtvis.»
»Hvarför inte förut?»
»Jo, derför att ... att en ensam flicka gör bäst uti att
ej utsätta sig för åkares, hamnbusars och andras grofheter
så här dags på dygnet.»
»Stackars flicka! ... Jag skall försvara er, jag ...»
»Jag står helst i förbindelse hos ingen ... Tack
emellertid för den goda viljan ... Får jag vara i fred, så blir min
tacksamhet ännu större.»
»Ingenting att tacka för ... Jag trodde det var någon
som ville stjäla ved från skutan der ... God natt, jungfru
lilla eller madam!»
»God natt!»
Mannen begaf sig från det ställe, han nyss innehaft,
och dolde sig bakom den närmast stående vedfamnen. Han
tycktes ej hafva lust att aflägsna sig så snart.
»Pappa, pappa!» ropade Albert, hvilken ännu stod
qvar; »det är en liten flicka med i båten, nästan så stor
som jag ... Se, se, pappa lilla!»
»Kom hit, Albert!» ropade fadern, som nu först saknade
gossen och tog några steg närmare kajen.
»Hon ligger och sofver, pappa, och hon har en liten
gul hatt på hufvudet,» fortfor gossen, utan att hörsamma
faderns befallning; »jag ser henne nog, fast hon ligger på
botten i båten.»
»Kom, Albert, hör du inte!»
»Strax, söta pappa! ... Ah! Pappa, hjelp! Hjelp!»
»Jesus i himmelen! Gossen föll i sjön!» ropade fadern
och störtade fram.
Mannens och barnets skrik besvarades från båten, hvilken
ögonblickligen stötte ifrån skutan och medelst några raska
årtag befann sig invid kajen.
Fadern kastade sig framstupa på bron och sträckte ena
armen ned mot vattnet, men nådde det icke, utan ref, under
vanmäktiga försök, sönder handen mot spikarne i
plankverket. Men qvinnan i båten fick deremot sin hand om
gossens rika lockar i samma ögonblick denne höll på att
sjunka för andra gången samt lyckades på detta sätt draga
honom upp i båten.
»Gud ske lof! Han är räddad!» ropade hon med
omisskännelig glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
