- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
26

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Tredje kapitlet.

Hästholmen.



Midt emot Blockhusudden eller Sjötullen och närmare
södra landet ligger den s. k. Hästholmen, hvilken
sommartiden är och, synnerligast på den tiden, var en tillflyktsort
för Saltsjöns lustseglare, emedan den, jemte sina tjocka
björkar och aspar, äfven hade att bjuda på ett hyggligt
värdshus, vackra uppasserskor, kägelbana m. m.

Vid denna holme landade, omkring klockan elfva på
natten, båten med dess trenne passagerare. Uppkomne på
stranden, föllo mannen och qvinnan på knä, kanske lika så
mycket af matthet som af tacksamhet mot Försynen, hvilken
förlänat dem seger öfver alla de besvärligheter, de haft att
utkämpa ute på sjön.

Julia följde föräldrarnes föresyn och hopknäppte sina
små händer.

Mannen uppreste sig först. Men när qvinnan skulle
göra detsamma, föll hon ned framstupa öfver den kalla
marken.

»Anna! Min Anna!» ropade mannen, upplyftande och
stödjande henne.

»Carl!» hviskade hon ock såg upp till honom.

Då såg han, vid skenet af månen, en blodring välla
fram och utvidga sig kring hennes läppar.

’Rättfärdige Gud!» ropade han; »hur är det med dig,
Anna, Anna!»

»Ingenting ... ingenting, min vän! ... Men jag är
trött, mycket trött.»

»Din mun är blodig!»

»Jag råkade bita mig i läppen, under det jag rodde ...
Ingenting annat.»

Hon smålog. Detta småleende blänkte emot månen
som en diamant i en ring af rubiner.

Den muntra flickan, hvilken snart var på benen,
plockade upp kiselstenar från stranden och kastade dem
utefter isen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free