Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu är det bra igen, söta Carl!» sade Anna; »låtom
oss nu hemta upp våra saker ur båten och sedan begifva
oss till fiskarstugan.»
Begge skyndade tillbaka till båten, ur hvars akterlåda
framtogs ett större knyte, hvilket, jemte några klädesplagg,
som legat utbredda på bottnen, medfördes af våra
passagerare, hvilka derefter, arm i arm, aflägsnade sig från
landningsstället, tagande vägen, icke till värdshuset, utan längs
efter stranden till en mindre koja, hvilken, lätt skönjbar
mellan de aflöfvade träden, vänligt vinkade nattvandrarne
till sig.
Under hvarjehanda muntra språng och lustiga utrop
följde dem lilla Julia.
På en af den lilla kojans fönsterrutor knackade Anna
fyra slag.
»Hvem är det?» hördes inifrån en gummas
gnällande röst.
Anna upprepade slagen något hårdare än förra gången.
»Är det mamsell? ... Herre min evige!» förnams samma
stämma.
Efter några minuters dröjsmål öppnades kojans dörr,
och en halfklädd gumma visade sig på tröskeln till
förstugan.
»Det är då mamsell sjelf och inte hennes vålnad,»
började gumman, slående ihop händerna. »Herre min ... är
inte herr fänriken med! ... Mamsell kan då trolla! ... Och
lilla Julia se’n ... Jag står som jag vore fallen i farstun ...
Fänriken med, Herre min evige!»
»Och glömmer att bjuda oss välkomna,» inföll Anna.
»Hvem är välkommen, om inte herrskapet!» utbrast
gumman; »men hur i all verlden har herrskapet kunnat
komma fram? ... Sjön ligger ju, så man nästan kan gå på
den ... Fasligt hvad vintern kommer tidigt i år!»
Derunder förde hon sina gäster in i stugan och tände
upp ljus i den lilla kammaren, till inredningen liknande en
torpares torftiga tjäll. En låg dörr på ena väggen röjde
ingången till en annan mindre kammare eller skrubb.
Det kunde möjligtvis intressera läsaren eller läsarinnan
att vid eldsljus närmare betrakta fadern, modern och barnet,
våra trenne passagerare, hvilka vi hitintills sett endast vid
månens fördystrande sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
