- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
33

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De talade en stund med hvarandra. Slutligen dog
samtalet bort, och Anna lyssnade till de slumrandes andedrägt;
mannens var ojemn och tung.

Slummerns gudom, hvilken tillsluter våra kroppsliga
ögon för dagens vexlingar och strider, förmår dock icke
alltid lykta till själens eller för dem undanskymma utsigten
af bekymren och qvalen inom vårt eget bröst. Lägg en
menniska med frätande samvete på kuddar af ejderdun, och
hon skall ligga som på en tortyrbänk; lägg den skuldlösa
på ett läger af stenar, och hon skall hvila på en bädd af
paradisiska rosor. Hvilans sötma beror icke på hvilostället:
den beror på den hvilande.

Det ansträngande arbetet mot is och vågor hade
alldeles uttömt Annas krafter; men länge kämpade hon
mot sömnens makt. Slutligen föllo pistolerna ur hennes
händer ned på golfvet, och hon somnade, i trots af den
obeqväma plats hon utsett åt sig. Aldrig tillslöts ett
motvilligare öga.

Så hvilade de nu alla tre.

Men nordanvinden, som sällskapat med dem öfver sjön
och följt dem till den enstaka kojan, hvilade icke. Den
knäppte på de murkna träväggarna, slet i trädens nakna
grenar och lockade till sig oväder från skyn.

———————

Fjerde kapitlet.

Katten.



Sedan mor Stina tillstängt sängkammardörren efter sitt
främmande, slog hon sig makligt ned i den lediga soffan.
Hon nickade åt ett större portvinskrus, som bland andra
ting stod qvar på bordet, och ögonblickligen var en liten
horntumlare fyld till brädden. Derefter nickade hon åt sin
kammarherre, den ljusbruna katten, hvilken, hemmastadd i
pantomimen, med ett skutt var uppe på bordet och kastade
sina guldglänsande blickar på en liten uppslagen smörbytta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free