Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De talade en stund med hvarandra. Slutligen dog
samtalet bort, och Anna lyssnade till de slumrandes andedrägt;
mannens var ojemn och tung.
Slummerns gudom, hvilken tillsluter våra kroppsliga
ögon för dagens vexlingar och strider, förmår dock icke
alltid lykta till själens eller för dem undanskymma utsigten
af bekymren och qvalen inom vårt eget bröst. Lägg en
menniska med frätande samvete på kuddar af ejderdun, och
hon skall ligga som på en tortyrbänk; lägg den skuldlösa
på ett läger af stenar, och hon skall hvila på en bädd af
paradisiska rosor. Hvilans sötma beror icke på hvilostället:
den beror på den hvilande.
Det ansträngande arbetet mot is och vågor hade
alldeles uttömt Annas krafter; men länge kämpade hon
mot sömnens makt. Slutligen föllo pistolerna ur hennes
händer ned på golfvet, och hon somnade, i trots af den
obeqväma plats hon utsett åt sig. Aldrig tillslöts ett
motvilligare öga.
Så hvilade de nu alla tre.
Men nordanvinden, som sällskapat med dem öfver sjön
och följt dem till den enstaka kojan, hvilade icke. Den
knäppte på de murkna träväggarna, slet i trädens nakna
grenar och lockade till sig oväder från skyn.
———————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
