- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
38

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnat sin post, nu synbarligen något lugnare, sedan han
trott sig finna att ingen ville störa hans matmors lugn.

Med ett visst deltagande och en viss beundran följde
hans skarpa ögon dens rörelser, som anförde de öfrige.

Så smyger endast en katt, tänkte katten, och jag ville
inte vara i råttornas ställe.

Han hade rätt, ty i sängkammaren, lugnets utsedda
boning, herskade ingenting mindre än lugn, Först hördes
rop af förskräckelse och fasa. Derpå följde buller af
brottande personer jemte knytnäfslag, utdelade å ömse sidor.

»Bits du, din lilla vargunge!» förnams inifrån en sträf
basröst.

Ett nytt slag hördes falla, beledsagadt af ett barns
qvidande stämma.

»Du har mördat mitt barn, bof, djefvul!» hördes
qvinnan derinne utropa; »och jag som räddade ditt! ...
Förbannad vare du i din dödsstund ... förbannad vare din son! ...
Förbannad vare ... ah! ... hjelp ... hjelp ...»

Jemmerropen tystnade, slagen upphörde. Skramlet af
jernbojor vidtog i stället.

Katten såg fundersam på sin matmor. Troligtvis
förvånades han öfver hennes goda sömn.

*



En ovanligt klar novembersol tittade in i fiskarstugan
på Hästholmen. Gumman, hvilken hela natten sofvit,
vaknade, gnuggade Sig i ögonen och började skåda omkring sig
med yrvakna blickar.

Det första, som mötte dessa blickar, var naturligtvis
det dukade bordet. Nu först fick mor Stina stora ögon.
Bordet var till den grad plundradt, att icke ens så mycket
som en brödkant återstod af hela kalaset, och kruset,
detta välsignade krus, hvilket förskaffat henne så många
timmars ro och så många sköna drömmar, var likaledes
sin kos.

»Herre min evige!» utropade hon för sig sjelf; »inte
kan jag ... inte kan katten ... kors i Herrans namn, hvad
skall herrskapet säga! ...»

Nu kom hon att kasta ögonen åt det håll, der
sängkammaren var belägen. Dörren stod på vid gafvel, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free