Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herre Gud, måntro det dröjer länge innan han
kommer upp?» yttrade en madam med en pepparkakskorg på
armen till en arbetskarl, som stod bredvid henne.
»Ge sig till tåls, kära madam!» svarade denne; »fan
till trängsel! ... Här är trångt om saligheten ... ja, ja, för
oss, men inte för honom, som de nu hålla på att hissa
upp ... den stackars djefvuln, som får komma så högt upp
bland fåglarne och inte får sjunga!»
»Herre Gud, den som vore så säker om saligheten som
han!» sade madamen.
»Det kan hon bli för en hacka,» inföll en annan,
yngre och välklädd mansperson med jättelik växt, mörkbrun
ansigtsfärg, krokig näsa och svarta ögon; »raspa bara ut
åttan och peta dit sexton i stället, så går det som en dans ...
men tyst, se der ha vi honom ... hurra! ... Hvita
långbyxor och svart frack, gentilt skall det vara... stackars
dansmästare, som har så långt till golfvet ... ha, ha, ha!»
De, som stodo denna åskådare närmast, betraktade honom
med förvåning och ovilja. Hvem kunde väl han vara, som
förmådde håna och skratta åt ett dylikt skådespel?
»Skönt, skönt!» fortfor jätten, klappande händerna;
»präktigt, gamle mästerman!... Inte för fort, inte för
hastigt! ... Så ja ... långsamt, men väl skall det gå ...
bravo, bravo! ropar Knapekullas korp.»
Ett sorl af harm höjde sig rundt omkring, och från
alla sidor framsträcktes armar för att nedtysta den jublande
resen.
Denne, uppfattande betydelsen af dessa hotfulla tecken,
tystnade väl, men hans blickar jublade desto mera.
Tystnaden, som beherskade nejden, var så djup, att
man kunde höra fågelns drill från trädens toppar och
gnisslandet af galgens jernringar. Men på en gång bröts denna
tystnad af ett jemmerrop från skogen, så sönderslitande, att
en och hvar, som hörde det, isades deraf. Kunde väl ett
dylikt fasans rop komma från dödliga läppar?
Nu rörde sig ånyo folkhoparne, men på vägen tillbaka
till staden, och efter en half timmes förlopp förmärktes på
den rysliga platsen knappast ett spår efter menniskor.
Endast ett lik gungade mellan de hvita stenarmarne deruppe
för den milda majvinden och smektes af vårsolens
barmhertiga strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
