Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad sade han i dc sista ögonblicken?» frågade hon
med glödande ifver.
»Hvad skulle han väl säga?»
»Nänmde han inte något namn?»
»Förmodligen Guds namn ... nämndes det aldrig förr,
så nämnes. det åtminstone då.»
»Hvilken ryslig, fasansfull död!»
»Kan inte säga ... hängning är väl det beqvämaste
lifsläckningsmedel man kan tänka sig ... ja ja, näst
halshuggning, det förstås, för den är ändå numro ett, är riktigt en
välgerning ... föredrager ni andra dödssätt, så misstager ni
er, min nådiga ... Min salig hustru låg ett helt år på
sjuksängen, och hon låg som hade hon legat på en bädd af
glödande kol ... Många Herrans gånger ropade hon till mig
under plågorna: min beskedliga Kristian, gör slut på det
här eländet, tag fram bilan, bilan ... men det hade varit att
gå läkarne i förväg ... respekt för de lärde herrarne!»
»Men skammen! Vanäran! ...»
»Skrock, min sötaste! ... Den som går till döden
kommer ju sättande som en påfve, omgifven af prester och folk,
och i det ögonblick han räcker fram halsen eller nacken,
så gapar ju folket på honom, som vore han en af de helige
martyrer.»
Under det han så talade, framtog fruntimret ur sin
förklädsficka en tjock plånbok af svart saffian, som hon
öppnade och började bläddra uti.
»Hvad begär ni för den olyckliges döda kropp?» frågade
hon med bönfallande blick.
»Hvad jag begär? ... Är den döde väl i min magt
längre? ... Icke mig, utan galgen tillhör han nu.»
»Är ni nöjd med denna sedel?» tillsporde hon,
utbredande framför honom på bordet en ny transportsedel på
hundra riksdaler banko.
»Om jag är nöjd med den? ... Låt se,» yttrade den
gamle, hållande sedeln framför ljuset och synande den noga
på alla sidor.
»Visserligen är jag nöjd med den,» återtog han; »den
är fullkomligt riktig, så att, om inga andra än den och
dylika vore i rörelsen, skulle den hvita trefoten deruppc i
skogen icke få några andra lekkamrater än oskyldiga sparfvar
och skator.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
