Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kom igen om åtta dagar!» ropade den treflige gamle
efter henne; »men hon kommer inte ... Jag känner nog det
usla menniskoslägtet ... Han får hänga åtta dagar, fjorton
dagar, månader, ja år, till dess en ny kommer och ropar
till honom: plats för mig, ned med dig, du dingeli dingeli
dang! ...»
*
Sjunde kapitlet.
Korpen från Knapekulla.
Det sorgklädda fruntimret, jagande utåt landsvägen,
stannade ej förrän hon stötte mot en mindre dragkärra, som
stod vid kanten af ett dike.
Vårnatten var särdeles mild och icke mörkare än att
man vid närmare påseende kunde urskilja icke allenast en
gumma, hvilken i sittande ställning slumrade med hufvudet
lutadt mot det ena af kärrhjulen, utan äfven en svart
likkista, som, prunkande med sina plåtar, stjernor och girlander
af siifverblankt bleck, utsträckte sig mellan kärrstegarnc.
»Elände, jemmer, förtviflan!» suckade qvinnan, med
möda fasthållande sig vid ena kärrstegen; »jag får då inte
bädda hans sista hvilosäng! ... Korparne skola då slita i
dessa vackra, ljusa lockar och hacka ut dessa milda, blå
ögon!... Ve! Ve mig!»
Den arma! Hon kunde ännu icke föreställa sig, att
dessa vackra, ljusa lockar, med hvilka hon förr i
försmäktande ögonblick så ofta lekt, nu, befuktade af den nattliga
daggen, hängde stripiga ned öfver iskall tinning, eller att
dessa vackra, blå ögon, i hvilka hon förr så många gånger
speglat sina egna, brinnande och brännande som tropikens
sol, numera voro öfverdragna af en våldsam döds
blodsprängda hinna. Nej, nej, hon kunde icke föreställa sig
detta, icke fullkomligen tro på lifvets bortovaro hos den
hon älskade, så länge hennes egna lungor ännu andades,
hennes eget hjerta ännu slog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0060.html
