Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du, du!» stammade hon; »du här, här!... eländige!
Hvad har du på detta ställe att göra?» tillade hon med
återvunnen fattning och nästan skrikande.
»Skåda in i ditt eget svarta hjerta,» svarade mannen,
hvars mörka örnansigte i detsamma närmade sig hennes;
»skåda derin, ty der står med eldbokstäfver skrifvet, hvad
jag har att göra på detta ställe ... Förstår du mig! ...
Anna! Anna!»
Under dessa utrop fattade han uti Anna och skakade
henne våldsamt.
»Släpp mig, du jordens afskum!» ropade hon,
slingrande sig ur hans armar med en åls smidighet; »släpp mig,
eller tappar jag med denna ut ditt svarta blod!»
Samma knif, som kort förut blixtrat mot den treflige
gamle i röda huset, svängdes nu hotande mot mannen med
örnansigtet.
»Hå, hå, du Knapekullas ros!» yttrade denne; »dina
törntaggar hafva inte förslöats i den ljuslockiges armar ...
I kattens lena hår gömmer du ännu kattens klor.»
»Hvarför denna bössa i din hand?» frågade hon i
befallande ton; »hvarför aflossade du de skott, jag nyss
hörde?... Svara, Bruno! Hvad har du gjort här?»
»Med denna goda dubbelbössa, som jag nu håller på
att ladda igen, såsom du ser,» svarade mannen, »öppnar
jag glugg på glugg i din förförares kropp, den nidingens,
som dinglar deruppe, och åt hvilken jag önskade hundra
halsar och hundra snaror.»
»Gud fördöme dig, Bruno, i din sista stund!»
»När jag fått så många gluggar uti honom, som kulor
tinnas i min jagtväska,» fortfor denne, »då bjuder
Knapekullas korp — du mins väl att jag kallades så der hemma
— sina kamrater, som flaxa deruppe, på storkalaset.»
»Afsky värdt! Gräsligt!»
»Och när solen uppgår, skall dagsljuset stråla öfver
den uslingen, och det skall stå som skimrande qvastar igenom
honom.»
Dervid lade han an och aflossade begge skotten efter
hvarandra, men med kort uppehåll, hvarefter han blåste i
pipan och började ladda ånyo.
»Jag tror, att jag träffade hans hjerta med lika
säkerhet, som han en gång träffade mitt,» yttrade han derunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
