- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
71

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomvandrat landsbygderna och gjort affärer för gemensam
räkning.

Begge voro glashandlare och glasmästare, hade hvar
sin hustru, hvar sitt barn samt hvar sin häst och kärra.

Huruvida dessa tvänne qvinnor voro hustrur inför lag
och evangelium, känna vi ej sä noga, ty med
zigenar-familjer, liksom med annat till och med hederligare folk, är
det ofta ej så noga med den saken; men säkert är, att
madamerna Bränner och Stark hade alla en hustrus
rättigheter, hvilka de också till sådan vidd uppfattade, att de
esomoftast glömde sina skyldigheter. Ehuru sins emellan
merendels i oenighet, kommo de likväl deruti öfverens att
ej vara sina respektive män undergifne samt att åt dessa
inrymma så liten del af husbondeväldet som möjligt. De
lyckades också utomordentligen väl, ty begge voro ovanligt
sköna qvinnor med lockar och ögon ur Österlandets sagoverld.

Skönhetens makt är lika oemotståndlig i zigenarens
taklösa tjäll som i hofvets gyllene salar.

Bränner och Stark, så zigenare de än voro, tycktes för
öfrigt vara medgörligare och frommare till sinnes, än deras
kamrater i allmänhet äro. Kanske bidrog till denna
ovanliga omständighet det yrke, de begge idkade. Alla
glasmästare borde hafva varma, milda och upplysta själar, ty
det ämne, de dagligen handtera, lemnar ju ett lätt tillträde
för solen och ljuset.

Bränner och Stark hade hvar sitt barn, den förre en
dotter, den senare en son. Bruno och Anna Jolanta voro
jemnåriga och hade vuxit upp tillsammans.

Bruno hade ansigte som en örn och äfven färg lik en
sådan, men som det stolta örnnamnet icke gerna kunde
anstå en tattareson, så kallades han allmänt i trakten
deromkring för »korpen från Knapekulla».

Anna Jolanta, skönare än till och med hennes egen
moder någonsin varit, kallades deremot för »Knapekullas
ros», trots det zigenarblod, som brusade i hennes ådror.
Hon var en ny »Preciosa», ehuru ej ett högadeligt
hittebarn, såsom denna. En flicka kan nog vara underskön
ändå, utan att kalla en grand af Spanien för fader.

Bränner och Stark, hvilka, efter några års vistande i
Knapekulla, hade under tårar sett sina hustrur föras till
grafven, ehuru de buro sin förlust såsom förståndige män,
voro visst icke i klena ekonomiska omständigheter. Ryktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free