Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på samma gång vid flerfaldiga tillfällen satt sig upp både
mot patron och inspektor.
Vid mer än ett tillfälle var det allvarligen fråga om
att skilja honom från kontoret och tjensten; men den vilde
ynglingen hade ett mäktigt skydd hos fruntimren på bruket,
från och med patronessan ned till vallflickan.
Men det hade väl möjligtvis kunnat gå an, om det
endast varit mot Brunos grofva händer man haft någonting
att anmärka. Olyckligtvis började äfven hans långa fingrar
komma med i räkningen. Zigenarnaturen gjorde sig allt
mer och mer gällande hos honom. Bruno var, såsom nyss
nämndes, ovanligt skicklig uti att skrifva. En vackrare
stil än hans kunde, brukets kontorsböcker, äfven från de
äldsta tider, icke framvisa. Men Bruno kunde äfven skrifva
den fulaste stil, när han ville. Brukspatronen skref mycket
illa. Bruno efterapade hans stil till sådan fullkomlighet, att
folk ofta lemnade ut pengar pä de reqvisitioner, som Bruno,
å sin patrons vägnar, förevisade. Vid räkningarnas
uppgörande kunde alltid brukspatron gifva sig hin på, för det
första, att han sjelf hadc skrifvit reqvisitionerna, och för
det andra, att han hvarken reqvirerat eller inhändigat de
ifrågavarande summorna.
Patronessan, ett i orten allmänt högaktadt fruntimmer,
knubbig och rätt treflig för sina fyratio år, saknade på sin
toalett åtskilliga dyrbarare guld- och silfverpjeser. Gerna
skulle hon ha velat skylla på någon af pigorna; men
hon kunde det icke. Lika gerna skulle hon ha velat
taga någon af det öfriga bruksfolket för hufvudet; men hon
kunde icke heller det.
Men hvarför kunde hon det icke? — Det visste man
ej, ty hennes egen man, den hederlige patronen, var icke
en gång underkunnig om hennes förlust och skulle säkert
aldrig hafva blifva det, så framt icke, vid saknaden af en
större penningsumma i brukskassan, man händelsevis kommit
att visitera den unge bokhållarens gömmor, hvarvid
upptäcktes icke allenast ifrågavarande penningsumma, utan
äfven en hel hop guldnipper, hvilka hade ett förvånande
syskontycke med dem, patronen sjelf i yngre, lyckligare
dagar köpt och skänkt sin älskade hälft. Bland annat fick
man jemväl ögonen på ett par toalettstakar af konstigt
arbetadt silfver, hvilka icke hade sin like inom hela Kalmar
län, såvida man icke kände till de ljusstakar, som vanligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
