Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var derför alltid en välkommen och ärad gäst
inom de respektive familjer, som för sina barn hade behof
af hennes talang. Kunde väl föräldrar annat än
företrädesvis välkomna och ära den, hvilken de hade att tacka för
att deras barn dansade »Gavotten» och »Sömngångerskan»
som små englar?
Huruvida »den beskedliga, fattiga skolfrun», hvilken
pluggade kristendom och dylika nödtorftigheter i de små
englabarnens hufvud, hugnades med så mycken
uppmärksamhet och hedersbevisning, lemna vi oafgjordt, ty, för att
tänka med mången öm moder, studera blott snällt Terpsichores
konst, sötaste barn, så kommer nog af sig sjelf myten om
Venus och Hymen! Huruvida Vestas prestinnor dansade
eller icke, det hade man sig ingalunda bekant; men så var
det också bra länge sedan den stackars Vesta hade sitt
tempel –––––
Det var i slutet af september månad år 1817, eller
omkring fem månader efter de händelser, hvilka i första
afdelningen berättats.
Den »snälla mamsell V**», såsom hon allmänt kallades,
hade en afton sina små elever hemma hos sig för att låta
dem dansa tillsammans och instudera turerna i den gamla
kadriljen. Fransäsen var ännu icke införd, ehuru mamsell
V** redan anade den gammalmodiga kadriljens upplösning
och utbyte mot någon mer omvexlande dans. Hon anade
det, men icke utan bedröfvelse. Hon var för mycket
införlifvad med Gustaf III:s tidehvarf för att så der handlöst
kunna förkasta hvad som då varit i sväng hand i hand
med, eller, rättare sagdt, fot i fot med menuetten och
fandangon. Den lättsinniga polkan skulle hon aldrig ha
fördragit för sin död. Hon var, med ett ord, strängt
konservativ och stationär, kanske det olyckligaste man kan säga
om en dansös.
Antalet af de elever, som dansade i hennes trefliga sal
i ett hus på Norrmalm, utgjorde trettio, hälften gossar och
hälften flickor, alla så glada och lyckliga. Man är alltid
glad och lycklig vid den åldern, äfven när man ej dansar.
Man har alltid så goda vänner vid den tiden, fastän
somliga äro söner och döttrar till grefvar och baroner,
andra söner och döttrar till simpelt ofrälse folk, ty samma
vårblommor purpra allas kinder och samma hvita oskuld
lyser fram ur allas blickar. Det är först med den mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
