Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mognade åldern, som högmodet å ena sidan och afunden å
den andra draga de breda svarta strecken både öfver det
röda och det hvita.
Gossarne och flickorna, alla i sina bästa kläder, hoppade
lätta och leende, utan tillgjordhet, om hvarandra i »Fria
valet», en filialafdelning af kadriljen. Dansmusiken utfördes
af en enda fiol, men mera behöfdes icke för att bevinga
den snälla lärarinnans elever. Fiolen var dessutom en högtid
i jemförelse med lärarinnans annars vanliga trallande stämma,
hvilken just icke var den behagligaste att höra.
Men kunna vi väl lyssna till dansmusiken utan att
kasta en blick på spelmannen, som, inträngd i en
kakelugnsvrå och med en notställare framför sig, qvintilerar så
vackert? Nej, låtom oss betrakta honom, ty herr Lund,
mamsell V**s skugga under loppet af trettio bortspelade år,
förtjenar onekligen vår uppmärksamhet. Så långt man kunde
minnas tillbaka hade han alltid varit sig lik. Samma bleka
ansigtsfärg, samma stora, tunna, krokiga näsa, samma krökta
rygg och kala hjessa. Herr Lund hade säkert blifvit född
sådan han nu var, och huru kan väl den få någon
ålderdom, som aldrig haft någon ungdom? — Herr Lund tyckte
också sjelf, att han aldrig varit annorlunda. I trettio år
hade han spelat upp till dans för barn och den ena
barnaskaran efter den andra hoppat förbi honom och försvunnit;
men icke desto mindre trodde han sig ännu spela för
samma ungdom.
»Vet herr Lund af,» frågade honom en dag mamsell
V**, »att min förra elev, fröken v. T., stod brud i går?...
Nog måtte väl herr Lund minnas henne?»
»Jaså, hon som var med på barnbalen i förra veckan,
den der lilla i skära byxoma,» svarade herr Lund.
»Har inte herr Lund hört,» frågade hon en annan
gång, »att fru H., min förra elev, dog för åtta dagar sedan
från sin stackars man och sina sex små?»
»Jaså, hon som var med på bambalen i går,» svarade
herr Lund.
»Herre Gudl Har då verkligen herr Lund aldrig varit
bam sjelf I» utbrast lärarinnan, skrattande så att löslockarna
slängde af och an, liksom för en stormvind.
Herr Lund stirrade på henne och teg, fynbart förvånad
öfver hennes skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
