- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
107

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och band, tagande för gifvet, att han omöjligen kunde bära
dem alla på en gång. Det striddes redan i hans bröst en
ädel strid om företrädet mellan alla dessa brokiga
vedermälen af den kungliga nåden.

Lyckligt utrustade mensklighet! Visa oss en hjerna så
inskränkt, att den ej mäktar rymma myriader af
inbilskhetens och flärdens afgudabilder!

*

Elfte kapitlet.

Andra villan.



Kabinettsdörren hördes öppna sig och Lejonborgs ögon,
skiftande i fantasiens alla regnbågsfärger, vände sig mot
dörren, troligtvis väntande, att i den inträdandes händer
finna det guldbroderade sammetshyende, hvaruppå all denna
verldens drömda härlighet, ordnad, låg. Men, o ve! I
stället för hyendet, upptäckte Lejonborgs ögon ett nytt
papper, likaledes hopviket i brefformat. Dertill kom, att
grefve V*** presenterade sin gäst samma mulna blick och
rynkade panna, som vid dennes inträde i den höge gynnarens
kabinett.

»Andra villan värre än den första,» mumlade grefve
V***- »det ena besattare än det andra ... Min själ, jag vet,
hvilkendera i detta ögonblick är störst, min harm eller min
förvåning.»

„ »Hvad säger du! Hvad, i himlens namn, är nu på färde
igen!» ropade Lejonborg, sprittande upp från stolen med
dödens färg på sina nyss förut så blossande kinder.

»Härfvan intrasslar sig,» fortfor V***, »vecklar in sig
till en gordisk knut ... Akta dig, Lejonborg! ... Carl Johans
svärd är lika skarpt som Alexanders.»

Af dessa ord förkrossad, nedsjönk grefve Lejonborg
nästan sanslös på stolen.

»Inga fruntimmersfasoner, grefve!» ropade V***.
»Upplåt nu både ögon och öron, så framt de inte skola bli blinda
och döfva för evigt!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free