- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
118

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under det grefvens ögon förstelnas af synen i spegeln,
tränger till hans öron, dof som ljudet från ett underjordiskt
hvalf, denna stämma:

»Såsom myggan har du surrat ... såsom myggan skall
du dö!»

*


Trettonde kapitlet.

Rosenbiljetten.



»Hvem der! ... Djefvulen, är det du! ... Hvad grinar
du åt?... Hvad är det du mumlar för slag? ... Hvad vill
du? ... Hvem har befalt dig komma in, slyngel!»

Under dessa utgjutelser närmade sig grefve Lejonborg
en person, hvilken stod innanför kabinettsdörren, orörlig
som en kolossal staty, om icke just af den hvita marmor,
så åtminstone af brons och den mörkaste brons till på
köpet.

Denne person tillhör icke deras antal, som man med
likgiltiga ögon betraktar. Visserligen var han klädd i det
slags uniform, eller, rättare sagdt, livré, hvilket begagnas af
de förnämare herrskapernas jägare — den gröna fracken
och pantalongerna, silfver-aiguilletten, silfvergehänget med
jagtsvärdet, trekantiga hatten med de gröna och hvita
fjädrarne uti; men sjelfva jägarens gestalt var, oaktadt dess
fullkomligt tillbakastående ställning i lifvet, likväl en af de
mest framstående figurer man kunde tänka sig: hans
jättelikt höga och muskelfulla kropp, den mörkbruna
ansigtsfårgen, den krokiga näsan, de nattsvarta ögonen, de tjocka
korplockarne, allt röjde något, som, för hvad det än blifvit
skapadt, åtminstone icke blifvit skapadt för betjentkammaren.

»Har jag grinat ... har jag mumlat något?» stammade
jägaren, rodnande i likhet med den som blifvit ertappad på
bar gerning.

»Såg jag inte i spegeln din grinande fysionomi!»
yttrade grefven; »hörde inte mina öron hvad du sade?...
Hvad hade du för mening med det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free