Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefven fortfor:
»Jag är mor, och jag måste lefva för min lilla flickas
framtid ... öm jag störtade mig i förderfvet, hvad skulle då
blifva af henne?»
»Men jag har ju tusen gånger svurit att betrygga
både hennes och barnets framtid,» utbröt grefven; »hon är
romanesk, den charmanta varelsen ... men det är så mycket
pikantare.»
Grefven läste vidare:
»Emellertid har jag emottagit de saker du skickat mig,
och jag skall förvara dem väl. Ingen dödlig skall upptäcka
dem, än mindre ana att dylika kunna finnas hos mig. Jag
väntar dig i morgon, men kom ej förrän det mörknat, så
att ingen måtte draga någon svårare misstanke af dina
hemliga besök hos mig. Var lugn, min vän! Om jag också
icke i allt kan befrämja dina afsigter — och hvad förmår
väl för öfrigt en stackars qvinna! — så skall jag likväl
aldrig förråda dig. Älskade vän! För dig vill jag lefva,
för dig vill jag dö!»
»Besynnerliga qvinna!» sade grefven för sig sjelf; »i
ena raden heter det, att hon ej vill befrämja mina afsigter,
och i den andra, att hon både vill lefva och dö för mig ...
idel koketteri, ingenting annat än koketteri ... ack, de äro
syperba, de sötungarna!»
Rosenbiljetten slutade med namnet:
»Anna Jolanta Bränner.»
»Himmelsk är hon, oaktadt alla sina galenskaper,»
jublade grefven; »men emellertid älskar hon mig ... Det
var den motsträfvigaste jag haft att göra med ... men så
mycket ljufvare blir segern ... jag behöfde verkligen denna
ljufva förströelse från alla de förargelser, som nu hopat sig
öfver mitt hufvud.»
»Befaller ers nåd något?» frågade jägaren, hvars
sneglande ögon icke ett ögonblick lemnat husbonden, under det
denne läste biljetten.
»Nej ... jo ... vänta!» ropade grefven med en ynglings
liflighet; »du skall genast springa bort med svar på den
här charmanta biljetten.»
»Hur lyckligt, att ers nåd återfått sitt vanliga glada
och nedlåtande lynne!» utgöt sig jägaren med synbar
tillfredsställelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
