- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
127

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörde en väl ordnad och väl lönad hemlig polis, hvars
medlemmar uppsnappade en mängd förflugna ord, för att af
dem bilda begrepp om det allmänna tänkesättet, hvilket,
sålunda framburet och uppfattadt, föranledde både
uppenbara och hemliga förföljelser från maktens sida. När man
så nitiskt måste sysselsätta sig med dylika saker, är det
naturligt att omtanken för medborgares personliga trygghet
till lif och egendom måste blifva en underordnad sak, helst
inom fattigare samhällen, der man icke har lika god råd
att kosta på det ena som på det andra. Derför måste det
ena tillbakasättas för det andras befrämjande, och för de
maktegande gäller icke under sådana omständigheter det
annars så välgrundade ordspråket: »den, som stannar i valet,
stannar också i qvalet». — Det är obegripligt, att konungar
och konungavänner funnits, som kunnat tro, att det är med
polisnät som folkets trohet och kärlek uppfiskas.

Den offentliga polisen, så väl säkerhets- som
sundhetspolisen, fick derför draga sig fram så godt den kunde, fick
lefva af maktmissbruk och mutor, och man blef till och
med öm om maktmissbruken och mutorna, på det den
stackars polisbetjeningen skulle hafva någonting att lefva af.
Till följd deraf blef hvarje polisbetjent nästan så godt som
suverän inom sin trakt, endast ödmjukande sig inför
storherren, hufvudstadens polismästare.

Rättvisligen måste dock erkännas, att polisens
organisation nu icke är alldeles densamma som då. Likaledes tro
vi, att det hemliga spioneriets sötbrödsdagar äro förbi samt
att de smånätta, mystiska arvodena för goda kunskapare
icke mera äro till finnandes. En fosterländsk styrelse bör
kunna vara all denna härlighet förutan.

Bland ifrågavarande den tidens suveräner intog
polis-gevaldigern Kron ett af de förnämsta rummen. Näst Titzen,
denna oersättliga spårhund i polismyndighetens hand, lyste
Kron, gevaldigern i Ladugårdslandtrakten. Han förenade
björnens styrka med räfvens slughet och hundens väderkorn.
Han var en fasa för alla som råkade falla i polisens klor.
Desse fingo i förskott under hans händer i tiofaldigt mått
utstå det straff, hvartill lagen kunde fälla dem, i fall de
blefvo förvunne till brottet; men för den händelse de blefvo
frikände, antingen på grund af verklig oskuld eller i brist
på bevis, hade de icke desto mindre fått en sådan försmak
af rättvisan, att deras begrepp derom i grund förvirrades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free