- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
138

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hustrun sjönk dervid ned och lutade sig mot en af
kuddarne, utan att dervid släppa mannens och sonens händer.
Dessa följde hennes alla rörelser under uttryck af det
djupaste bekymmer.

Hastigt reste hon sig upp från kudden och stirrade på
dörren till köket.

»Kron!» hviskade hon i mannens öra; »det är någon
som tassar på dörren der ... Smyg dig dit på tåspetsarne
och se efter hvem det är.»

Gevaldigern hörsammade tillsägelsen och öppnade hastigt
dörren.

»Det är Karin,» ropade han; »hvad vill du?»

»Är det du, din fan!» skrek frun; »kom in du..,
kom på ögonblicket!»

Pigan inträdde i rummet. Hennes ansigte såg
förstördt ut.

»Hvad lyssnar du efter?» frågade matmodern,
genomborrande den tillfrågade med de skarpaste blickar. Fru
Kron hade i allmänhet öfverflöd på sådana.

»Jag ... jag trodde att frun ville mig något,» stammade
pigan.

»Jaså, du trodde det, och ändå kommer du inte in af
dig sjelf, utan du står i stället med tillslutna läppar och
spetsade öron bakom dörren!»

»Söta fru, jag har ju inte gjort något ondt,» bedyrade
Katarina med ögonen än på matmoderns ansigte och än på
den tomma koppen.

»Du lyssnade, ditt djur!» röt frun; »du hörde, att jag
hade pengar gömda under golfvet i ... i klädståndet, som ...
som jag har i stan ... hörde du inte det? ... Hjelp! Hjelp!»
skrek hon till, i det hon under krampaktiga ryckningar
kastade sig på soffan; »jag dör! Jag dör! ... Evige Gud
och skapare!»

»Spring på ögonblicket efter assessorn eller någon
annan läkare ... hvilken du först får tag uti,» befalde
gevaldigern, knuffande ut Katarina genom dörren. Den
starke mannen skalf som ett asplöf.

»Nej, nej, det finns ingen hjelp!» qved gevaldigerns
hustru under den grufligaste kramp, »stackars Kron! Arma
barn! Det är ute med mig, jag känner det, jag ... det är
döden som grasserar i mina inelfvor ... kommen hit! ...
Närmare, närmare! Gud misskunde ... Kron! Lemna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 9 11:15:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/banditen/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free